Diabetes insipidus är en sällsynt men potentiellt allvarlig sjukdom som kännetecknas av kraftig törst och mycket stora urinmängder. Enligt Mayo Clinic finns det flera olika möjliga orsaker bakom tillståndet, och vilken form av sjukdomen som föreligger avgör ofta vad som ligger bakom.
Kroppen håller sin vätskebalans i jämvikt genom att anpassa njurarnas urinproduktion efter kroppens övergripande hydrering. När kroppen är väl vätskefylld producerar njurarna en större mängd urin. När vätska istället behöver sparas utsöndras ett hormon som kallas vasopressin (antidiuretiskt hormon, ADH), vilket hindrar njurarna från att bilda för mycket urin.
Störningar i detta system – antingen i hormonproduktionen eller i njurarnas svar på hormonet – ligger till grund för de olika formerna av diabetes insipidus.
Central diabetes insipidus orsakas oftast av en skada på någon av de körtlar som producerar vasopressin, det vill säga hypotalamus eller hypofysen. Skadan leder till brist på hormonet i kroppen. Vanliga orsaker till skadan innefattar:
Vid nefrogen diabetes insipidus fungerar hormonproduktionen normalt, men njurarnas kanaler svarar inte på vasopressin. Urin fortsätter då oavbrutet att transporteras ut i blåsan. Detta kan bero på:
Denna form uppstår endast hos gravida kvinnor. Orsaken är enzymer som bildas i moderkakan (placenta) och som bryter ner vasopressin, vilket gör att kroppen tillfälligt får svårt att reglera urinproduktionen under graviditeten.
I cirka 30 procent av alla fall av diabetes insipidus går det tyvärr inte att fastställa någon specifik orsak. Detta kallas idiopatisk diabetes insipidus.
Tillståndet bör alltid utredas av läkare, eftersom obehandlad diabetes insipidus kan leda till allvarlig vätskebrist och elektrolytrubbningar. Behandlingen varierar beroende på form – exempelvis kan central diabetes insipidus ofta behandlas med syntetiskt vasopressin (desmopressin), medan nefrogen form kräver andra åtgärder såsom anpassning av läkemedel eller kostförändringar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online