År 2004 avslutade MV Hospital for Diabetes och Diabetes Research Centre i Chennai, Indien, den första studien någonsin om diabetes i landet. Enligt webbplatsen Diabetes India följde studien närmare 11 000 män och kvinnor som bedömdes ha hög risk att utveckla diabetes, under tre års tid. Resultaten visade en oroande sanning: cirka 35 miljoner indier lider av diabetes, och antalet sjuka har ökat tjugo gånger på bara tjugo år.
Andelen av befolkningen med diabetes i Indien, liksom i Sydostasien som helhet, ligger på omkring 15 procent, jämfört med 6 procent i den västerländska världen. Diabetes är den näst största orsaken till hjärtsjukdom i Indien, endast överträffad av rökning. Studien fann att utöver de fall som identifieras varje år förblir minst 13,3 miljoner fall odiagnostiserade. Forskarna uppskattar att detta motsvarar mer än 50 procent av befolkningen på landsbygden och 30 procent i städerna. Den höga frekvensen förklaras av en stor känslighet för miljörelaterade riskfaktorer, urbanisering som lett till minskad fysisk aktivitet, fetma samt förändrade kostvanor.
Den kraftiga ökningen av diabetes har skapat många problem i ett land där endast de mest bemedlade har sjukförsäkring. The New York Times rapporterar att många människor arbetat hårt i flera år för att förbättra sin levnadsstandard, bara för att behöva lägga större delen av sina inkomster och besparingar på att behandla den diabetes som tycks följa med en mer välmående indisk livsstil. Familjer tvingas ofta välja mellan att bibehålla sin ekonomiska status eller att kontrollera en familjemedlems sjukdom. I takt med att fler indier blir medvetna om diabetes växer också intresset för att lära sig förebygga sjukdomen innan den bryter ut.
I väst skulle läkare rekommendera en person med prediabetes att motionera mer, minska intaget av fett och socker och eventuellt påbörja medicinering. Men enligt en artikel i Rediff – India Abroad har indier ofta andra biokemiska egenskaper som ökar risken för diabetes, vilket innebär att västerländska behandlings- och preventionsmetoder inte alltid fungerar i Indien. De flesta indier är inte överviktiga och äter redan en vegetarisk kost rik på kolhydrater och fibrer. Samtidigt uppvisar många indier hög insulinresistens. Detta, i kombination med att sjukdomen tenderar att debutera tidigare i livet än hos västerlänningar, gör diabetes till ett enormt hot mot befolkningen.
Forskarna ifrågasatte om de västerländska rekommendationerna för förebyggande och kontroll av diabetes verkligen passar den indiska befolkningen. Enligt Diabetes India kom dock de deltagande läkarna efter den treåriga studien fram till att primärprevention av diabetes hos icke-överviktiga indier kan uppnås genom kostförändringar, regelbunden motion och medicinsk behandling.
The Indian Task Force on Diabetes Care, en grupp bestående av 300 läkare specialiserade på diabetesbehandling samt ett internationellt rådgivande organ med representanter från International Diabetes Federation och Världshälsoorganisationen (WHO), har tagit fram rekommendationer anpassade efter indiska diabetikers specifika behov. Dessa inkluderar mer fysisk aktivitet, mindre portioner av traditionella rätter och anpassningar av traditionella recept. Riktlinjerna innehåller dessutom separata rekommendationer för vegetarianer respektive köttätare. Personer i högriskgrupper rekommenderas även att delta i diabetikerutbildning.
När allt fler läkare i Indien specialiserar sig inom diabetesområdet kommer de att kunna utbilda fler människor om sjukdomens orsaker, prevention och behandling. Fram till dess kommer diabetes att fortsätta utgöra ett allvarligt problem i detta snabbt växande land.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online