
Diabetes är ett tillstånd där glukosnivån i blodet (blodsockret) är för högt. Det finns två huvudtyper av sjukdomen: typ 1-diabetes (tidigare kallad ungdomsdiabetes) och typ 2-diabetes (tidigare kallad vuxendiabetes). Typ 2-diabetes kan utvecklas i vilken ålder som helst, men går i många fall att hantera med kost och livsstilsförändringar, medan typ 1-diabetes alltid kräver insulinbehandling.
För att ställa en diagnos av typ 2-diabetes används flera olika tester, ofta i kombination. Här är de vanligaste metoderna som läkare använder sig av.
Det nuchterna plasmaglukostestet (FPG) mäter glukosnivån i blodet hos en person som har fastat i minst åtta timmar. Ett värde på 126 mg/dl (7,0 mmol/l) eller högre vid två separata tillfällen tyder på diabetes, medan värden mellan 100–125 mg/dl kan indikera prediabetes.
Vid det orala glukostoleranstestet mäts blodsockernivån först efter minst åtta timmars fasta och därefter igen två timmar efter att patienten druckit en sockerlösning som innehåller glukos. Ett värde på 200 mg/dl (11,1 mmol/l) eller mer vid det andra mätningen indikerar diabetes.
Det slumpmässiga plasmaglukostestet utförs oavsett när patienten senast åt. Även detta test mäter blodglukosen, men resultatet bedöms tillsammans med klassiska symtom som ökad urinering, kraftig törst och oförklarlig viktminskning. Ett värde på 200 mg/dl eller högre tillsammans med dessa symtom talar för diabetes.
Hemoglobin A1c-testet tas vanligtvis flera gånger per år och visar genomsnittligt blodsocker under de senaste två till tre månaderna. Det ger en långsiktig bild av blodsockerkontrollen. Ett HbA1c-värde på 48 mmol/mol (6,5 %) eller högre tyder på diabetes.
BMI beräknas utifrån personens längd och vikt och är en viktig riskfaktor att ta hänsyn till, särskilt om patienten redan uppvisar insulinresistens. Ett högt BMI ökar markant risken för att utveckla typ 2-diabetes och vägs därför in i den övergripande riskbedömningen.
Kontakta vården om du upplever symtom som ständig törst, täta urinträngningar, trötthet, suddig syn eller svårbotade sår. Tidig upptäckt gör det möjligt att börja behandling i god tid och minska risken för komplikationer som skador på njurar, ögon, nerver och hjärt-kärlsystem.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online