Strålningsförgiftning, även kallad strålsjuka, uppstår när en person utsätts för så höga nivåer av strålning att kroppen tar skada. Tillståndet är sällsynt utanför kärnindustriell verksamhet, men allmänheten kan drabbas vid kärnvapenprov eller i samband med ett angrepp med kärnvapen. Ett sådant angrepp har inte inträffat sedan atombomberna över de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki under andra världskriget.
En av de första och mest grundläggande behandlingarna vid strålningsförgiftning är att noggrant avlägsna alla partiklar från hud och kläder. All klädsel ska tas av och kasseras. Enligt Mayo Clinic eliminerar detta cirka 90 procent av den radioaktiva kontamineringen. Tvättning med tvål och varmt vatten hjälper till att ta bort eventuella partiklar som fortfarande fastnat på huden. Det är viktigt att göra detta omedelbart efter exponering, eftersom aktiva partiklar på hud och kläder kan fortsätta orsaka skada.
Strålning kan angripa benmärgen och förstöra vita blodkroppar, som utgör en viktig del av immunförsvaret. Detta behandlas med granulocyt-kolonistimulerande faktor (G-CSF). Proteinet hjälper till att vända de skadliga effekterna på benmärgen genom att stimulera tillväxten av nya vita blodkroppar.
Kaliumjodid är ett annat vanligt behandlingsalternativ vid strålningsförgiftning. Ämnet samlas i sköldkörteln och upptar det utrymme som radioaktivt jod annars skulle fylla. När det inte finns plats kvar i sköldkörteln leds det radioaktiva jodet ut ur körteln och utsöndras med urinen.
Dietylentriaminpentaättiksyra, eller DTPA, är en annan vanlig behandlingsform. Strålningsförgiftning beror ofta på exponering för de radioaktiva metallerna americium, curium och plutonium. Vid exponering kan dessa ämnen fastna i kroppen. DTPA binder till metallerna, som därefter utsöndras via urin eller avföring.
Preussiskt blå kan också användas för att behandla strålningsförgiftning. Liksom DTPA binder preussiskt blå till radioaktiva partiklar i kroppen, men i stället för radioaktiva metaller binder det till två andra typer av radioaktiva grundämnen: tallium och cesium. Om läkemedlet tas direkt efter exponering kan många radioaktiva partiklar avlägsnas innan cellerna hinner absorbera dem. När det bundit till partiklarna lämnar preussiskt blå kroppen via avföringen och tar med sig partiklarna.
Vid misstanke om strålningsförgiftning bör akut vård alltid sökas. Behandlingen anpassas efter stråldosen, vilka ämnen personen exponerats för samt hur svåra symtomen är. En tidig insats ökar markant möjligheterna till återhämtning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online