Det kan låta motsägelsefullt, men det är faktiskt möjligt att ha ett helt normalt BMI och ändå räknas som underviktig. För att förstå hur detta kan ske behöver vi först titta närmare på vad BMI egentligen mäter – och vad det inte mäter.
BMI, eller Body Mass Index, beräknas genom att dela en persons vikt i kilogram med längden i meter upphöjt till två. Det resulterande talet används för att grovt klassificera vikten som undervikt, normalvikt, övervikt eller fetma.
För vuxna ligger det normala intervallet mellan 18,5 och 24,9. Ett BMI under 18,5 definieras som undervikt, medan 25 och uppåt räknas som övervikt.
Det finns flera förklaringar till varför en person med ett genomsnittligt BMI ändå kan vara underviktig:
Det är viktigt att komma ihåg att BMI har tydliga begränsningar. Formeln tar nämligen inte hänsyn till muskelmassa, benstyrka eller hur kroppsfettet är fördelat på kroppen. Det innebär att vissa personer som klassificeras som underviktiga enligt BMI i själva verket är friska, medan andra med normalvikt eller övervikt kan ha en ohälsosamt hög kroppsfettprocent – så kallad "normalviktig fetma".
Eftersom BMI bara ger en grov indikation är det klokt att rådfråga en läkare eller annan vårdpersonal för en individuell bedömning. En vårdgivare kan komplettera BMI med andra mått, exempelvis midjemått, fettprocent och blodprover, för att ge en mer rättvisande bild av din hälsa och vikt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online