```html Ornitinkarbamoyltransferas (OTC), även känt som ornitintranskarbamoylas, är ett enzym som finns i mitokondrierna i leverns celler, där det spelar en central roll i ureacykeln. Enzymet fungerar som en katalysator och underlättar reaktionen mellan aminosyran ornitin och karbamoylfosfat, vilket bildar citrullin och fosfat. En sällsynt, X-kromosombunden recessiv genetisk sjukdom som leder till brist på detta enzym kan få förödande konsekvenser: en giftig ansamling av ammoniak i kroppen som orsakar neurologiska skador, koma och i värsta fall döden.
Som en nyckelkomponent i ureacykeln – den process som omvandlar ammoniak till urea hos däggdjur – fyller ornitinkarbamoyltransferas en livsviktig funktion i kroppen. Ammoniak bildas bland annat när kroppen smälter proteinrik mat, eller när energiintaget är lågt och kroppen börjar bryta ner sina egna proteiner. Eftersom ammoniak är mycket giftigt, särskilt för nervsystemet, kan en saknad länk i ureacykeln få allvarliga följder. Enzymet förekommer också i växter och mikroorganismer, där det ingår i biosyntesen av arginin – en aminosyra som även den är en del av ureacykeln.
Ornitinkarbamoyltransferas verkar som en katalysator, vilket innebär att det deltar i reaktionen men kommer ut ur den oförändrat. Mer specifikt sammanför enzymet, inne i leverns mitokondrier, ornitin med karbamoylfosfat och frigör fosfat och citrullin. Karbamoylfosfat bildas från ammoniak och koldioxid, och detta steg är ett av de första i cykeln efter att ammoniaken har tillförts. En brist på enzymet är därför en direkt orsak till hyperammonemi, det vill säga farligt förhöjda halter av ammoniak i blodet.
Ornitinkarbamoyltransferas är en trimer, det vill säga en molekyl som består av tre identiska monomerer – i detta fall tre identiska proteiner. Varje monomer har en bindningsplats för karbamoylfosfat och en plats för en aminosyra. I trimern ligger de aktiva sätena i mitten, där de tre monomererna möts. Enzymets namn speglar dess funktion och syftar på de två typerna av bindningsplatser, inte på enzymets struktur i sig.
En sällsynt genetisk sjukdom, som drabbar cirka 1 av 80 000 nyfödda, leder till ett tillstånd som kallas ornitintranskarbamoylasbrist (OTCD). Vid den svåra formen av sjukdomen debuterar symtomen redan omkring ett dygn efter födseln, och om en korrekt diagnos inte ställs nästan omedelbart – vilket är svårt, eftersom symtomen varierar kraftigt och liknar många vanligare sjukdomar – dör spädbarnet ofta inom en vecka. Mildare former ger senare debut och ett längre tidsfönster för att ställa diagnos och ändå uppnå en god prognos.
Medan den svåra formen av OTCD lämnar litet utrymme för medicinsk behandling, visar arbetet med terapier mot de mildare formerna av denna X-kromosombundna genetiska sjukdom viss lovande utveckling. Särskilt hos flickor med sjukdomen – eftersom den är recessiv kan trauma eller perioder av hög metabol stress, exempelvis svält eller graviditet, aktivera tidigare outtryckt OTCD – har levertransplantationer visat sig mycket effektiva för att förhindra nya episoder av hyperammonemi. Många forskare hoppas också att den senaste utvecklingen inom genterapi ska kunna erbjuda ett botemedel i framtiden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online