Väteperoxid är en kemisk förening med formeln H2O2. Den används vanligtvis som desinfektionsmedel, antiseptiskt medel vid sårrengöring och som oxidationsmedel inom olika industriella processer. Under senare år har vissa alternativmedicinska utövare marknadsfört en obeprövad behandling som kallas "väteperoxiderapi" eller "syrgasterapi" mot en rad olika sjukdomar, bland annat cancer, hiv/aids, degenerativa sjukdomar och gikt. Det finns inget vetenskapligt stöd för dessa påståenden, och den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA har aldrig godkänt väteperoxid för internt bruk.
Kroppens celler producerar små mängder av ett avfallsämne som heter urinsyra när de bryter ner nukleinsyror. Normalt tar njurarna bort urinsyran från blodet, men om kroppen bildar för mycket urinsyra eller om njurarna inte filtrerar den ordentligt kan ämnet ansamlas och bilda kristaller runt vissa leder. Detta orsakar svår smärta och svullnad – ett tillstånd som kallas gikt eller podagra.
Förespråkare för väteperoxiderapi menar att injektioner av väteperoxid i blodet, eller att dricka det, skulle kunna bota många olika sjukdomar. Behandlingen är dock inte bara obeprövad utan också potentiellt mycket farlig. Eftersom väteperoxid är ett oxidationsmedel kan det i koncentrerad form skada kroppens celler och vävnader. I ett program från TV-serien 60 Minutes år 2005 beskrevs flera rapporterade dödsfall med koppling till väteperoxiderapi. Väteperoxid är inte godkänt av FDA för behandling av gikt, och det finns ingen vetenskaplig evidens som stöder denna typ av terapi.
Den väteperoxid som säljs på apotek för användning som desinfektions- eller antiseptiskt medel har vanligtvis en koncentration på 3–6 procent. Förespråkare för väteperoxiderapi rekommenderar dock ofta så kallad "livsmedelsklassad väteperoxid" med en koncentration på 35 procent eller mer. Dessa starkt koncentrerade lösningar kan orsaka irritation eller sår i matsmältningskanalen om de sväljs, och potentiellt livshotande komplikationer om de ges intravenöst. FDA har vid flera tillfällen varnat för internt bruk av dessa produkter.
Läkare behandlar normalt gikt med icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), exempelvis ibuprofen, samt med kortikosteroider för att dämpa inflammationen. Läkaren kan också förskriva läkemedel som minskar kroppens produktion av urinsyra eller som hjälper njurarna att filtrera ut den snabbare från blodet. Sängvila och lokal applicering av värme eller kyla kan dessutom lindra besvären.
Så kallad "väteperoxiderapi" bör undvikas. Den är obeprövad och kan i värsta fall vara livshotande, samtidigt som säkrare och effektivare behandlingsalternativ finns tillgängliga. Möt alla påståenden om att internt bruk av väteperoxid skulle kunna bota din sjukdom med stor skepsis. Innehållet i denna artikel är inte avsett som medicinsk rådgivning – har du frågor om rätt behandling för ditt tillstånd är din läkare alltid bästa kontaktperson.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online