Gikt ställs oftast som diagnos genom en kombination av sjukdomshistoria, kroppsundersökning och laboratorieprov. Här går vi igenom de viktigaste stegen som läkaren tar för att avgöra om du har gikt.
Läkaren börjar med att fråga om dina symtom – var smärtan sitter, hur intensiv den är, hur länge anfallen brukar vara samt om du samtidigt haft feber eller frossa. Även dina kostvanor, livsstil och eventuell ärftlighet för gikt i familjen kan tas upp.
Vid den fysiska undersökningen granskar läkaren den drabbade leden för att hitta tecken på inflammation, svullnad, rodnad och ömhet. Det kontrolleras även om det finns leddeformiteter eller nedsatt rörelseförmåga.
Ett blodprov kan mäta halterna av urinsyra i blodet. Förhöjda urinsyrenivåer är kopplade till gikt, men det är viktigt att komma ihåg att vissa personer med höga värden aldrig utvecklar sjukdomen.
I vissa fall rekommenderar läkaren att ett litet prov av ledvätska tas från den drabbade leden med hjälp av en nål (artrocentes). Vätskan analyseras därefter för att påvisa urinsyrakristaller, vilket bekräftar diagnosen gikt.
Röntgen, ultraljud eller magnetkamera (MR) kan användas för att undersöka leden närmare. Dessa metoder kan påvisa ledskador, benförändringar eller så kallade tofi – knölar som består av urinsyrakristaller.
Kontakta vården om du drabbas av plötsliga och kraftiga ledsmärtor och misstänker gikt. En tidig diagnos och rätt behandling minskar både frekvensen och svårighetsgraden av anfallen och hjälper till att förebygga komplikationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online