Monokulärt seende: definition, orsaker och hur man anpassar sig

Enligt American Foundation for the Blind lever omkring tio miljoner människor i USA med någon form av synnedsättning. Begreppet omfattar allt från total blindhet till partiell synskada, grå starr (katarakt) och diabetisk retinopati. Monokulärt seende är en form av partiell blindhet som innebär att en person endast kan se med ett öga.

Vad är monokulärt seende?

Monokulärt seende är motsatsen till stereoseende, alltså förmågan att se med båda ögonen samtidigt. En person med monokulärt seende är blind på ett öga. Detta skiljer sig något från så kallat monovision, där personen ser med båda ögonen men inte samtidigt – exempelvis ett öga för avstånd och det andra för närbild. Personer med monokulärt seende kan ha en konstgjord ögonprotes, men det är inte alltid fallet.

Vad orsakar monokulärt seende?

Flera olika tillstånd kan leda till monokulärt seende:

• Ögonskador: En person som skadas i ett öga kan förlora synen på det ögat och därmed få monokulärt seende.
• Obehandlat lat öga eller skelning: Ett lat öga (amblyopi) eller ett vandrande öga som inte behandlas kan leda till att synen försämras helt eller delvis. I svåra fall kan detta resultera i monokulärt seende.

Vissa personer vet hela livet att de har monokulärt seende, medan andra antar att alla ser precis som de gör – och upptäcker först i tonåren eller i vuxen ålder att så inte är fallet.

Konsekvenser av monokulärt seende

Monokulärt seende påverkar oftast det perifera seendet och djupseendet. Djupseende uppstår när hjärnan bearbetar skillnaden mellan vad de två ögonen ser. Utan denna skillnad saknar personer med monokulärt seende djupseende. De kan också ha problem med det perifera seendet: den som bara ser med ett öga har ett begränsat synfält på motsatt sida. Detta kan leda till att personen råker krocka med föremål eller inte ser människor som närmar sig från den blinda sidan.

Strategier för att anpassa sig

Många personer med monokulärt seende kan köra bil, arbeta och till och med flyga flygplan, beroende på deras individuella situation. Här är några vanliga anpassningsstrategier:

• Huvudrörelser: Att vrida huvudet så att det fungerande ögat får bättre koll på vad som finns framför.
• Positionering: Vissa väljer att gå nära en vägg för att slippa oroa sig för människor som kommer från den blinda sidan.
• Alternativa avståndsledtrådar: Bristen på djupseende kan kompenseras genom att använda andra ledtrådar, exempelvis att träd ser större ut när de är nära och mindre när de är långt bort.
• Ögonövningar: Vissa upplever att ögonövningar hjälper dem att anpassa sig till monokulärt seende eller till och med utveckla en viss grad av stereosyn.