En traumatisk skallskada från en olycka eller ett slag kan orsaka nedsatt syn eller göra att synintrycken blir förvirrade. Med svag syn har personen svårt att utföra sina dagliga sysslor, och läsningen kan påverkas märkbart. En optiker med specialkompetens inom synproblem orsakade av huvudtrauma kan identifiera det specifika synproblemet genom att granska en rad symtom och den hjärnskada som ligger bakom dem.
Optikern börjar med att ta patientens sjukdomshistoria. Läkaren letar efter en plötslig och kraftig förändring i patientens syn efter skadetillfället och noterar hur synen fungerade före skadan. Historiken avslöjar även eventuella synpåverkan som upplevdes i samband med själva skadan. Därefter går läkaren igenom de synproblem som uppstått sedan skaden och beskriver den specifika typen av problem – exempelvis fokus, ögonrörelser eller djupseende. Svårighetsgraden för varje problem dokumenteras separat.
Optikern undersöker patientens ögon noggrant. Patienten får flytta blicken för att följa ett föremål eller fokusera på olika punkter. Svaghet i ögonens samspel är viktig att upptäcka, liksom skillnader mellan de två ögonen. Läkaren kontrollerar muskelkontroll och stabila nervfunktioner. Utvidgade pupiller kan tyda på en skallskada.
Därefter görs ett synskärpetest med synkarta, där målet är fullgod syn på båda ögonen. Ett refraktionstest visar om vardera ögat bryter det inkommande ljuset på rätt sätt. När ett öga är svagt, som vid dubbelseende, påverkas både synskärpan och refraktionen negativt.
Läkaren undersöker huvudet och hjärnan för att lokalisera skadade områden och nervbanor. Vid huvudundersökningen letar läkaren efter svullna partier för att identifiera slutet huvudtrauma som uppstått när hjärnan rörde sig inne i skallen. Smärta och svullnad runt nackloben, lillhjärnan och hjässloben kontrolleras, liksom längs nervbanorna genom synnervarna och ögonhålorna.
Skadans placering talar om för läkaren vilken typ av synproblem som är inblandat. Nackloben är synens centrum. Lillhjärnan och hjässloben styr den visuella perceptionen samt förmågan att skilja på storlek och form. Nervbanorna förmedlar hjärnans budskap till ögonen.
Den fullständiga symtombilden ger läkaren ledtrådar till den specifika problemtypen. Genom att gå igenom patientens symtom och ställa frågor om smärta och synsvårigheter identifierar läkaren varje enskilt symtom och dokumenterar helheten. Dubbelseende kan upptäckas vid en ögonavvikelse och hjärnans oförmåga att samordna ögonen. Patientens bristande balans och koordination tyder på ögonbelastning. Om patienten inte återfår balansen trots vägledd uppmärksamhet kan nedsatt hjärnfunktion försvåra en snabb synåterställning.
Förutom svullnad i ögonhålan och störningar i nervfunktionen som direkt hindrar ögonens arbete kan huvudtrauma även ge upphov till problem med den visuella informationsbearbetningen. Misslyckanden vid övningsuppgifter med föremål, siffror och bokstäver avslöjar denna bearbetningsbrist. Ett sådant bearbetningsproblem utgör i sig en diagnos för synproblem som beror på huvudtrauma.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online