Alla typer av ögonoperationer kräver någon form av sedering. Valet sträcker sig från en lätt ytbedövning till full narkos, och principen är alltid att välja den minst invasiva metoden utifrån operationens längd och svårighetsgrad.
Medveten sedering uppnås med hjälp av narkotiska läkemedel eller bensodiazepiner. De mest använda preparaten inom ögonvården är fentanyl och midazolam, som antingen används var för sig eller ofta i kombination med varandra.
De flesta ögonoperationer utförs med lokalbedövning. Det handlar oftast om bedövande ögondroppar som innehåller lidokain, eller om retrobulbära eller peribulbära injektioner nära ögonmuskeln som hindrar ögat från att röra sig under ingreppet. Lokalbedövningen kan kombineras med medveten sedering beroende på operationens omfattning och svårighetsgrad.
Med undantag för mycket omfattande ingrepp eller ögonoperationer på barn används allmän anestesi normalt inte om det inte är absolut nödvändigt. Majoriteten av alla ögonoperationer kan genomföras med enbart lokalbedövning i kombination med läkemedel för medveten sedering.
Redan år 1884 använde Dr. Karl Koller kokain som bedövningsmedel vid ögonkirurgi, på initiativ av Sigmund Freud. Man upptäckte då att kokain lindrade smärta och bedövade ögat tillräckligt för att förhindra ytterligare obehag under ingreppet.
Enligt en studie från Oregon Health & Science University från 2009 bör patienter som genomgått någon typ av ögonoperation – oavsett vilken sedering som använts – undvika lustgas vid andra medicinska ingrepp under de följande månaderna, eftersom detta kan leda till blindhet. Det är därför viktigt att alltid informera tandläkare och annan vårdpersonal om att du nyligen genomgått en ögonoperation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online