Glaukom är ett samlingsnamn för flera ögonsjukdomar som skadar synnerven. I de flesta fall orsakas skadan av ett snabbt eller gradvis stigande ögontryck. Lämnas glaukom obehandlat kan det leda till blindhet. Eftersom synförluster orsakade av glaukom inte kan återställas fokuserar behandlingen på att bromsa sjukdomens utveckling och sänka trycket i ögat.
I tidiga skeden av sjukdomen använder läkare ofta en kombination av ögondroppar och tabletter för att bromsa och förebygga framtida synförlust. Alla läkemedel passar dock inte alla patienter, så rådfråga alltid din läkare innan du påbörjar en viss medicinering.
Glaukombehandling är ofta komplicerad eftersom de flesta former av sjukdomen ger relativt diskreta symtom, till exempel en långsam men stadig försämring av synen. Dessutom går redan uppkommen synskada eller ögonskada inte att reparera. Påbörjar du däremot glaukommedicinering innan du hunnit förlora betydande syn finns det goda chanser att bevara din synförmåga.
Känn till riskfaktorerna för glaukom så att din ögonläkare kan kontrollera ditt ögontryck och andra glaukomindikatorer innan någon skada uppstår. Riskfaktorerna omfattar hög ålder (över 60 år), etnicitet (glaukom förekommer sex gånger oftare hos afroamerikaner än hos vita amerikaner), släktingar med glaukom samt närsynthet.
Betablockare verkar genom att minska produktionen av vätska i ögat. När vätska ansamlas stiger det intraokulära trycket, vilket med tiden orsakar ögonskador. Vanliga betablockare är levobunolol, betaxolol och metipranolol. Patienter tål oftast betablockare väl, med endast få biverkningar. Ibland kan dock andningsbesvär, sänkt puls och blodtrycksfall uppstå.
Så använder du betablockare och andra ögondroppar: luta huvudet bakåt, dra ned det nedre ögonlocket och droppa rätt antal droppar i ögonlocksfåran. Håll sedan ögonen stängda i en minut så att dropparna hinner tas upp och inte rinner ner i tårkanalen.
Precis som betablockare minskar alfaagonister mängden ögonvätska. De stimulerar dessutom ögats egna dräneringsfunktioner. De mest använda alfaagonisterna är apraklonidin och brimonidintartrat. Biverkningar är ovanliga, men du kan uppleva lindriga besvär som en svag brännande känsla i ögat, torr mun eller huvudvärk.
Utöver betablockare och alfaagonister finns andra ögondroppar som antingen minskar produktionen av ögonvätska eller förbättrar ögats dräneringsförmåga. Karbanhydrashämmare (bland annat acetazolamid) motverkar vätskeansamlingen. Ögondroppar som ökar dräneringen innefattar adrenalinpreparat (epinefrin), kolinerga/miotiska medel som karbakol samt prostaglandinanaloger som bimatoprost eller travoprost.
Enbart ögondroppar räcker ibland inte för att tillräckligt bromsa glaukomets utveckling. Medan vissa läkare direkt rekommenderar kirurgi föreslår andra att du kompletterar ögondropparna med tabletter. Munläkemedel mot glaukom innefattar tablettformer av karbanhydrashämmare (CA-hämmare), vilka syftar till att öka vätskedräneringen. Vanliga CA-hämmare är acetazolamid, dorzolamid HCl och brinzolamid oftalmisk suspension.
CA-hämmare kan orsaka kaliumbrist – ät gärna bananer för att återställa kaliumnivån i kroppen. MayoClinic.com varnar också för möjliga biverkningar av CA-hämmare, bland annat täta urinträngningar, domningar i fingrarna, hudutslag och njursten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online