Glasögonens historia – från antikens förstoringsglas till modern modeaccessoar

Enligt L. Sprague De Camp och Josepha Sherman använde den romerske dramatikern Seneka (4 f.Kr.–65 e.Kr.) en vattenfylld glaskula för att förstora texter så att han kunde läsa. Omkring år 1000 producerade italienska glasblåsare så kallade lässtekar av polerat glas, som lades ovanpå boksidor för att förstora trycket. Själva glasögonen uppstod någon gång under 1200-talet.

De första glasögonen

Man tror att munkar tillverkade de första kända glasögonen mellan åren 1285 och 1289. De monterades i läder, metall eller ben och formades som ett V för att vila på näsryggen. Dessa tidiga glasögon var endast avsedda för långsynna personer som behövde hjälp för att läsa. Under 1400-talet blev konkava linser tillgängliga för dem som istället behövde se klart på avstånd – dessa användes främst vid jakt och andra utomhusaktiviteter.

Fästenas utveckling

Det dröjde dock länge innan glasögonen blev praktiska att bära. Först på 1600-talet skapade spanska hantverkare de första enkla tempelarmarna, som bestod av ett snöre som slingrades runt öronen för att hålla glasögonen på plats. Kineserna anpassade senare konstruktionen genom att hänga små vikter i snöret. År 1730 introducerade Edward Scarlett, optiker i London, styva tempelarmar som vilade ovanpå öronen – även om de ännu inte var böjda så att de passade runt örat.

Viktiga milstolpar

Glasögonens tekniska utveckling tog fart under 1700- och 1800-talen:

• 1784: Benjamin Franklin uppfann de bifokala glasögonen. Han ska ha tröttnat på att växla mellan olika par och lät därför såga av sina glasögon och sätta ihop halvorna till en gemensam lins.
• 1825: Sir George Airy utvecklade de första glasögonen som korrigerade astigmatism.
• 1826: John Hawkins uppfann den trifokala linsen.
• 1958: Essilor International skapade den progressiva multifokala linsen.

Ett lyxigt privilegium

Under kolonialtiden var det endast förmögna herrar som hade råd med glasögon, vilka importerades från England. I början av 1700-talet kunde priset gå upp emot 200 dollar per par – helt klart utom räckhåll för den genomsnittlige medborgaren.

Från skam till mode

På 1800-talet fick konsumenten själv ansvar för att välja rätt linser. Metoden var enkel men oprecis: man provade glasögon ur lådor och backar tills man hittade ett par man såg bra med. Priset varierade mellan 5 och 150 dollar. Kvinnor och flickor uppmuntrades visserligen att bära glasögon hemma, men inte i offentliga sammanhang – de ansågs nämligen vara ett lyte.

År 1914 blev stora runda ramar i sköldpaddsmönster mycket populära, och synen på glasögon började förändras. Idag finns glasögon i alla tänkbara färger, former och stilar. Det som en gång betraktades som ett fulhetstecken har blivit en eftertraktad modeaccessoar.