Snarkning uppstår av turbulent luftflöde genom en delvis obstruerad övre luftväg, vilket orsakar vibration av faryngala mjukvävnader (mjuka gommen, uvula, mandlar, laterala väggar).
Primära anatomiska & fysiologiska orsaker
- Nasal obstruktion: Deviat septum, polypper, kronisk kongestion, ventilkollaps.
- Faryngealt förträngning: Förstorade mandlar/adenoider, förlängd uvula, redundant mjuk gomma, makroglossi.
- Muskelavslappning: Sömninducerad hypotoni; försämras av alkohol, sedativa, opioid.
- Fetma: Parafaryngealt fett tränger luftvägen; abdominal massa minskar lungvolym → mindre tracheal drag.
- Ålder: Förlust av vävnads-tonus.
- Läge: Ryggläge → tyngdkraft drar tunga/mjuk gomma posteriort.
Klinisk betydelse
Habituell hög snarkning + bevittnade apnéer, gasp, dagsötthet → screening för obstruktiv sömnapné (OSA) (STOP-BANG, hemmabaserat sömntest). OSA ökar kardiovaskulära, metaboliska, och neurokognitiva risker.
Hantering
- Viktminskning, lägeterapi, undvik alkohol/sedativa innan sömn
- Nasala steroider, dilatorer för kongestion
- Mandibulär framflytningsapparat (lindrig-måttlig OSA)
- CPAP (guldstandard för OSA)
- Kirurgiska alternativ (UPPP, hypoglossusnervstim) för utvalda fall
