Ett friskt blodtryck säkerställer att kroppens viktigaste organ får tillräcklig blodförsörjning och är en central indikator på hjärtats hälsa. Medan blodtrycksmätning i armen är standardmetoden inom vården kan mätning i vaden (ofta kallad fotledsmätning) vara ett lämpligt alternativ i vissa situationer.
Blodtryck anges vanligtvis som två värden, båda uttryckta i "millimeter kvicksilver" (mmHg). Det första talet, det systoliska trycket, visar trycket i blodkärlen när hjärtat drar ihop sig och pumpar ut blod. Det andra talet, det diastoliska trycket, speglar trycket mellan två hjärtslag när hjärtat vilar.
De vanligaste instrumenten för blodtrycksmätning är ett stetoskop samt en manuell eller digital blodtrycksmätare (sfygmomanometer). En sfygmomanometer består av tre huvuddelar: en uppblåsbar manschett, en manometer (tryckmätare) och en handpump med tryckreglerande ventil.
Vid mätning i armen sitter patienten vanligtvis bekvämt med överarmen placerad ungefär i hjärthöjd. Undersökaren väljer rätt manschetstorlek för armens omkrets och uppskattar sedan trycket antingen genom palpation eller genom att lyssna med stetoskop över artéria brachialis, alltså överarmsartären.
Vid mätning i vaden ligger patienten på rygg. Undersökaren applicerar en lämplig manschett runt vaden och uppskattar trycket genom palpation eller auskultation över artärerna på fotens ovansida eller baksida, det vill säga arteria dorsalis pedis eller arteria tibialis posterior.
Vadmätningar används bland annat vid bedömning av perifer kärlsjukdom, där förhållandet mellan blodtrycket i fotleden och i armen (så kallad ankel-arm-index) ger värdefull information om blodflödet i benen.
Enligt World Anesthesia Online beror de flesta mätfel på att fel manschetstorlek används. En för liten manschett ger exempelvis falskt höga värden, medan en för stor manschett kan ge falskt låga. Även kroppsställningen kan påverka resultatet, vilket gör att positionen bör vara konsekvent vid upprepade mätningar.
American Association of Critical-Care Nurses (AACN) framhåller att blodtrycksvärden från vaden skiljer sig från värden i armen på ett oförutsägbart sätt. Organisationen rekommenderar därför att vadmätning endast används när patientens överarm och underarm inte är tillgängliga, till exempel på grund av katetrar, operation eller skada, eller när ingen lämplig manschetstorlek finns till hands.
Sammanfattningsvis är armblodtryck den mest tillförlitliga och standardiserade metoden, men vadmätning fyller en viktig funktion som alternativ när armarna inte kan användas eller vid särskild kärlutredning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online