
En blodtrycksmätning över 140/90 betraktas som hypertoni – en sjukdom som ökar risken för stroke, hjärtsjukdom och njursvikt. Hypertoni drabbar ungefär var tredje vuxen i USA. För vissa räcker det med kostomläggning, mer fysisk aktivitet och bättre stresshantering för att få ner blodtrycket. Andra behöver ett eller flera läkemedel för att hålla tillståndet under kontroll. Nedan följer en lista över de vanligaste blodtrycksmedicinerna och hur de verkar på hjärt- och kärlsystemet.
Betablockerare får hjärtat att slå långsammare och med mindre kraft. Läkemedlet vidgar även blodkärlen, vilket innebär att hjärtat inte behöver arbeta lika hårt för att pumpa blod genom kroppen – och därmed sänks blodtrycket. Vanligt förskrivna betablockerare är acebutolol, atenolol, betaxolol, bisoprolol, carteolol, metoprolol, nadolol, propranolol, sotalol och timolol.
ACE-hämmare (angiotensinkonverterande enzymhämmare) blockerar bildningen av hormonet angiotensin II, ett ämne som drar ihop blodkärlen. När angiotensin II saknas slappnar kärlen av och blodtrycket sjunker. Vanligt förskrivna ACE-hämmare är benazepril, captopril, enalapril, fosinopril, lisinopril, moexipril, perindopril, quinapril, ramipril och trandolapril.
Dessa läkemedel har en effekt som liknar ACE-hämmarnas. I stället för att stoppa produktionen av angiotensin II skyddar de blodkärlen från hormonets kärlsammandragande verkan. Vanligt förskrivna preparat är candesartan, eprosartan, irbesartan, losartan, telmisartan och valsartan.
Kalcium är en avgörande utlösare för de biologiska processer som styr hjärtats pumpfunktion. Hos äldre och hos personer med sammandragna blodkärl hanteras kalciet inte lika effektivt, vilket utöver förhöjt blodtryck också kan ge upphov till arytmier, flimmer och kärlkramp. Kalciumkanalblockerare gör att hjärtat pumpar mer effektivt och att blodkärlen slappnar av. Vanligt förskrivna läkemedel är amlodipin, diltiazem, felodipin, nifedipin och verapamil.
Diuretika (vätskedrivande läkemedel) ökar urinproduktionen så att salt och överskottsvätska lämnar kroppen. De kan användas ensamma eller i kombination med andra blodtrycksmediciner för att förstärka deras positiva effekt. Vanligt förskrivna diuretika är amilorid, bumetanid, klorotiazid, klortalidon, furosemid, hydroklortiazid, indapamid och spironolakton.
I vissa fall fungerar blodtrycksmediciner bäst tillsammans. Enligt American Heart Association kombineras ofta ACE-hämmare med kalciumkanalblockerare eller diuretika. Hos vissa grupper, exempelvis afroamerikaner, ger inte ACE-hämmare och betablockerare tillräcklig effekt var för sig, men när ett diuretikum läggs till förbättras ofta båda läkemedlens verkan.
När högt blodtryck inte svarar på livsstilsförändringar eller kombinationsbehandlingar kan ytterligare läkemedelsklasser prövas. Det gäller alfablockerare, som dämpar nervsignalerna från hjärnan till blodkärlen och hindrar kärlen från att dra ihop sig; centralt verkande medel, som skyddar nervsystemet från överstimulering; samt vasodilaterare, som vidgar blodkärlen genom att slappna av artärernas muskulatur.
Kom alltid ihåg: Valet av blodtrycksmedicin ska alltid göras tillsammans med läkare, som tar hänsyn till din allmänna hälsa, andra sjukdomar och eventuella biverkningar. Avbryt aldrig en pågående behandling utan att först rådfråga vården.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online