Vattendrivande tabletter, även kallade diuretika eller vätskedrivande läkemedel, har i årtionden förskrivits av läkare som behandling mot högt blodtryck. Även om flera studier tyder på att diuretika kan vara ett bättre val än mer aggressiv läkemedelsbehandling, har alla läkemedel både fördelar och oönskade biverkningar som måste noggrant övervägas.
Det finns tre huvudtyper av receptbelagda vattendrivande tabletter som minskar mängden överskottsvätska i kroppens vävnader. Loop-diuretika och tiazidfamiljen av läkemedel verkar genom att störa kroppens förmåga att absorbera natrium (salt). Denna process hjälper kroppen att utsöndra den vätska som normalt skulle hållas kvar i blodet och vävnaderna tillsammans med natriumet.
En nackdel är att kalium och många andra vattenlösliga näringsämnen går förlorade tillsammans med överskottsvätskan. Detta problem hanteras av kaliumsparande vattendrivande tabletter, som utsöndrar natrium men samtidigt hjälper kroppen att behålla kalium. Många preparat kombinerar dessutom två av dessa läkemedelsfamiljer i en enda tablett.
Diuretika förskrivs ofta som första behandlingssteg vid hypertension, det vill säga högt blodtryck. Genom att stimulera njurarna att eliminera överskottsvätska sänker de vattendrivande tabletterna blodvolymen, vilket kan bidra till att minska det systoliska blodtrycket.
Vattendrivande tabletter används också för att behandla ödem – ansamlingar av extra vätska i vävnaderna – som vanligtvis samlas i buken och de nedre extremiteterna. Ödem kan orsakas av ett överdrivet natriumintag, hjärtsvikt eller ett blockerat lymfsystem.
Vatten är ett mycket tungt ämne, och vävnader svullna av överskottsvätska kan lätt addera 1,5 till 4,5 kilo till din kroppsvikt (vissa kvinnor upplever detta fenomen varje månad som premenstruell uppblåsthet).
Att dock ta diuretika enbart för att gå ner i vikt rekommenderas inte. Viktminskningen blir bara tillfällig och kommer tillbaka så snart kroppen återfår vätska. Obevakad vätskeförlust kan dessutom leda till uttorkning, lågt blodtryck och oregelbundna hjärtslag på grund av låga kaliumnivåer. Kaliumsparande diuretika spolar ut salt och magnesium ur kroppen – magnesium är ett mineral som är avgörande för att normalisera blodtryck och hjärtfunktion.
Det finns många örter och naturliga ämnen som stimulerar njurarna och hjälper till att eliminera extracellulär vätska. Kaffe och grönt te är vanligt förekommande vätskedrivande medel. Örterna persilja, maskrosrot, brännässla, fänkål, enbär, gullris och mjölon (Uva ursi) fungerar också som naturliga diuretika.
Konsultera alltid en expert på örter, eftersom styrkan hos växtbaserade preparat kan variera kraftigt beroende på deras färskhet och odlingsmiljö. Örter kan också interagera med befintliga hälsotillstånd eller mediciner, vilket bör beaktas innan du påbörjar någon form av självbehandling.
Långvarig användning av vattendrivande tabletter ökar risken för hjärtarytmier och kan höja kolesterol-, triglycerid- och andra blodfettvärden. Andra möjliga biverkningar inkluderar njurskador, kraftig trötthet, muskelkramper i fötter och ben, svimningsanfall samt ökad risk för gallsten. Personer med diabetes och högt blodtryck bör diskutera alternativa behandlingar till diuretika med sin läkare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online