Innan blodglukosmetrarna uppfanns var blodsockermätning en betydligt mer komplicerad och tidskrävande process än idag. Metoderna krävde laboratorieutrustning, kemikalier och utbildad personal. Här är några av de historiska metoder som användes för att mäta blodsocker innan de moderna mätarna gjorde sin entré.
Detta kvalitativa test utvecklades 1908 av Stanley Ross Benedict och användes för att påvisa glukos i urinprover. Metoden gick ut på att tillsätta Benedicts reagens – en blandning av kopparsulfat, kaliumtiocyanat och natriumkarbonat – till urinen. Om glukos fanns i provet fick lösningen en annan färg, och intensiteten i färgförändringen gav en ungefärlig uppskattning av glukoskoncentrationen.
Även detta test användes för att påvisa glukos i urin och utvecklades under 1840-talet av den tyske kemisten Hermann von Fehling. Reagenset bestod av kopparsulfat och kaliumhydroxid. När glukos fanns i urinen reagerade det med kopparjonerna och bildade ett tegelrött fällningsprecipitat av koppar(I)-oxid.
Denna kvantitativa metod utvecklades under 1920-talet av Hans Christian Hagedorn och Poul Aage Jensen och användes för att mäta blodets glukoshalt. Proteiner från ett blodprov fälldes ut med hjälp av zinksulfat och kaliumferrocyanid, varefter blandningen filtrerades och filtratet analyserades genom titrering med en standardiserad kaliumpermanganatlösning. Mängden permanganat som krävdes för att oxidera glukosen i filtratet visade sedan blodsockernivån.
En annan kvantitativ metod, utvecklad under 1930-talet av Michael Somogyi och Nels Paul Nelson, byggde också på att proteiner fälldes ut från blodprovet. I denna metod tillsattes en kopparsulfatlösning till filtratet för att bilda ett koppar-glukos-komplex. Komplexet oxiderades därefter, och mängden reducerad koppar bestämdes genom titrering med en lösning innehållande natriumtiosulfat. Blodsockernivån kunde sedan beräknas utifrån mängden tiosulfat som behövdes.
Dessa historiska metoder krävde laboratorieutrustning, kemikalier och skickliga tekniker, vilket gjorde blodsockermätning till en både svår och tidskrävande uppgift. Utvecklingen av blodglukosmetrar med elektrokemiska sensorer revolutionerade dock området fullständigt. Idag kan personer med diabetes enkelt, snabbt och bekvämt kontrollera sina blodsockervärden hemma – något som förr endast var möjligt i en laboratoriemiljö.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online