Hepatit B är en smittsam leverinfektion som kan orsaka inflammation och skador på levern. Sjukdomen kan ta sig an två former: akut eller kronisk. Vid akuta fall insjuknar personen kortvarigt, medan kronisk hepatit B är ett livslångt tillstånd där viruset kan orsaka allvarliga leverproblem och i värsta fall leda till döden. Hepatit B sprids via kontakt med blod eller kroppsvätskor från smittade personer. Det mest effektiva skyddet mot sjukdomen är att vaccinera sig. Vaccinet medför vissa risker, men risken för en allvarlig reaktion är mycket liten, enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC.
Enligt CDC utvecklar ungefär en fjärdedel av alla som får hepatit B-vaccinet ömhet eller rodnad vid injektionsstället. I de flesta fall är besvären lindriga och försvinner av sig själva inom en till två dagar.
Cirka 25 procent av de vaccinerade utvecklar feber på 37,7 grader Celsius eller högre, enligt CDC. Febern går oftast ner inom en till två dagar. Blir den besvärande kan den behandlas med receptfria febernedsättande läkemedel som paracetamol eller ibuprofen. Observera att barn aldrig ska ges acetylsalicylsyra (aspirin) mot feber, eftersom det finns risk för Reyes syndrom – ett potentiellt livshotande tillstånd.
Allvarliga reaktioner på hepatit B-vaccinet är extremt ovanliga och beräknas drabba endast cirka 1 person per 1,1 miljon vaccinerade, enligt CDC. Tecken på en allvarlig allergisk reaktion kan vara nässelutslag, andningssvårigheter, hjärtklappning, blekhet och pipande andning. Drabbas du av någon av dessa symtom ska du omedelbart söka akut vård.
Trots att hepatit B-vaccinet är säkert och rekommenderas för de allra flesta finns det undantag. Personer som är allergiska mot bagerijäst bör inte vaccineras, eftersom jästen ingår i vaccinet. Den som har haft en allvarlig eller livshotande reaktion efter en tidigare dos ska inte få ytterligare doser. Dessutom rekommenderas personer som är sjuka att vänta med vaccinationen tills de återhämtat sig.
Hepatit B-vaccinet ingår i CDC:s vaccinationsprogram för spädbarn och barn. Vaccinationen omfattar vanligen tre till fyra doser. Den första dosen ges till nyfödda i samband med födseln, och de efterföljande doserna ges med bestämda mellanrum. Äldre barn som inte vaccinerades som nyfödda bör också vaccineras, liksom vuxna som löper förhöjd smittorisk. Det gäller exempelvis personer som injicerar droger, män som har sex med män, personer med flera sexpartners, de med kronisk lever- eller njursjukdom samt personer som yrkesmässigt kommer i kontakt med mänskligt blod eller patienter med hepatit B.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online