Vid levertransplantation med reducerad storlek beror antalet delar av en donatorlever som är tillräckliga på mottagarens kroppsstorlek samt den uppskattade levervolym som krävs för att transplantatet ska kunna etablera sig framgångsrikt. Som huvudregel används minst två segment av donatorlevern vid denna typ av transplantation, men i vissa fall kan fler segment behövas.
Detta innebär att man använder det vänstra lateralsegmentet (segment 2 och 3) av donatorlevern. Metoden används vanligtvis vid levertransplantation hos barn eller hos vuxna med liten kroppsstorlek.
Här transplanteras hela vänster lob av donatorlevern (segment 2, 3 och 4). Denna metod passar bättre för mottagare med större kroppsstorlek än vad ett LLSG-transplantat klarar av.
Denna variant bygger vidare på LH genom att även omfatta vena hepatica media (MHV) och caudatusloben (segment 1). Den ger en större levervolym och kan användas när mottagarens behov av levervävnad är högre.
Vid denna metod transplanteras hela höger lob av donatorlevern (segment 5, 6, 7 och 8). Alternativet används oftast hos vuxna mottagare med större kroppsstorlek.
Vid split-lever-transplantation delas donatorlevern i två eller flera separata transplantat som kan transplanteras till olika mottagare. Detta utökar donatorpoolen och gör det möjligt att hjälpa flera patienter från en enda donator.
Valet av lämpligt antal leversegment samt den specifika konfigurationen av transplantatet vid transplantation med reducerad storlek baseras på noggrann preoperativ planering, en grundlig bedömning av mottagarens kliniska tillstånd och transplantationslagens samlade erfarenhet och expertis. En korrekt matchning mellan mottagarens volymbehov och transplantatets storlek är avgörande för både överlevnad och fungerande leverfunktion efter operationen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online