Hepatit C är ett virus som angriper levern. Den akuta formen av sjukdomen är kortvarig och varar i upp till sex månader efter smittotillfället. Hos 75–85 procent av de smittade övergår infektionen dock i en kronisk form. Utan behandling kan kronisk hepatit C leda till allvarliga leverskador, leversvikt och i värsta fall döden.
Enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC (Centers for Disease Control and Prevention) har kronisk hepatit C traditionellt behandlats med de två FDA-godkända läkemedlen interferon och ribavirin, medan akut hepatit C inte behandlats på samma sätt. Under senare år har dock moderna direktverkande antivirala läkemedel (så kallade DAA) helt förändrat vården och botar idag över 95 procent av alla fall.
Kombinationsbehandling, som är mer effektiv än enbart interferon eller ribavirin, har länge varit den rekommenderade förstahandsbehandlingen för att utläka hepatit C. Behandlingen kombinerar injektioner av pegylerat interferon med ribavirin i tablettform för att eliminera viruset från kroppen.
Enligt USA:s veteransförvaltning (Department of Veterans Affairs) pågår behandlingen i 24–48 veckor och utläker infektionen i 20–80 procent av alla fall.
Enligt Mayo Clinic kan kombinationsbehandling öka risken för självmordstankar eller psykos. Behandlingen rekommenderas därför inte till personer som tidigare haft svårbehandlad depression. Inte heller gravida, personer med autoimmun sjukdom eller obehandlad sköldkörtelsjukdom samt personer som dricker alkohol eller använder narkotika bör genomgå behandlingen.
Standardinterferon har även använts ensamt som behandling mot hepatit C. Interferon är ett protein som kroppen själv bildar för att bekämpa infektioner. Det så kallade kortverkande standardinterferonet ges som injektion tre gånger per vecka.
Biverkningarna är betydande och omfattar bland annat irritabilitet, depression, koncentrationssvårigheter, minnesproblem, hudirritation, trötthet, sömnlöshet samt kraftiga influensaliknande symtom.
Standardinterferon används allt mindre idag, eftersom det finns betydligt effektivare läkemedel mot hepatit C.
Pegylerat interferon är något mer effektivt än standardinterferon och är den vanligaste formen av interferon som används idag – antingen som ensambehandling eller som en del av kombinationsbehandling. Till skillnad från standardinterferon behöver det bara injiceras en gång per vecka. Biverkningarna är desamma som vid standardinterferon.
Ribavirin är ett antiviralt läkemedel som oftast används i kombination med pegylerat interferon. Enligt MedicineNet ges det sällan ensamt, eftersom det har liten effekt mot hepatit C i sig, men i kombination med pegylerat interferon förstärks dess förmåga att bekämpa viruset. Till skillnad från interferon tas ribavirin i tablettform, två gånger per dag.
Biverkningarna är mildare än hos många andra läkemedel och inkluderar blodbrist (anemi), nästäppa, hudirritation och trötthet. Ribavirin kan även orsaka fosterskador, varför graviditet alltid måste undvikas under pågående behandling.
Sedan mitten av 2010-talet har direktverkande antivirala läkemedel (DAA), exempelvis sofosbuvir, ersatt den interferonbaserade behandlingen som standardvård. Dessa tablettbehandlingar botar över 95 procent av patienterna efter endast 8–12 veckor, med betydligt färre och mildare biverkningar. Världshälsoorganisationen (WHO) bedömer att dessa läkemedel gör det möjligt att utrota hepatit C som folkhälsoproblem fram till år 2030.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online