
Hepatit C (HCV) är en sjukdom som drabbar levern och orsakar inflammation. Inflammationen försämrar leverns förmåga att rena kroppen från avfallsämnen. Om sjukdomen lämnas obehandlad kan den med tiden leda till allvarliga komplikationer som levercirros, leversvikt och levercancer.
Det finns sex kända genotyper av hepatit C-viruset, och typ 1 är den vanligaste. Undergrupperna betecknas med gemena bokstäver: subtyp 1a är mest utbredd i USA, medan subtyp 1b är vanligast i Europa.
Hepatit C typ 1 sprids inte via luften och kan inte överföras genom vanlig social kontakt, som handslag eller kramar. Viruset överförs via blod till blod-kontakt, exempelvis genom:
I sällsynta fall kan en infekterad mamma även överföra viruset till sitt barn under förlossningen. Före 1992, innan rutinmässig screening av blodgivare infördes, kunde hepatit C också spridas genom blodtransfusioner och organtransplantationer. Idag är denna smittväg extremt ovanlig i länder med moderna blodbanksystem.
Nästan fyra miljoner människor i USA lever med hepatit C, men de flesta vet inte om att de är smittade. Orsaken är att viruset ofta är asymptomatiskt under lång tid, ibland i årtionden, medan det samtidigt skadar levern i tysthet.
När symtom väljer att visa sig kan de innefatta:
Dessa symtom är vagga och liknar många andra sjukdomar, vilket gör att hepatit C ofta upptäcks sent – därför bör riskgrupper testas regelbundet.
Hepatit C typ 1 diagnostiseras med hjälp av blodprov som påvisar antikroppar mot viruset samt virusets arvsmassa (RNA). När viruset har konstaterats används ofta ultraljud eller en omfattande undersökning av buken för att bedöma om levern har tagit skada. Vid misstanke om leverpåverkan kan ett vävnadsprov (leverbiopsi) tas för att avgöra hur omfattande skadan är och hur mycket inflammation som finns.
Behandlingen av hepatit C typ 1 har traditionellt bestått av två läkemedel: interferon, som ges som injektion, och ribavirin, som tas i tablettform. Kombinationen kan effektivt minska virusmängden i kroppen (så kallad viral load) och därmed sänka risken för permanent leverskada.
Behandlingen kan dock ge biverkningar, bland annat:
Dagens moderna behandlingar, så kallade direktverkande antivirala läkemedel (DAA), har dessutom revolutionerat vården och botar idag mer än 95 procent av alla fall, ofta utan interferon. Utöver medicinering behöver personer med hepatit C typ 1 äta hälsosamt, motionera regelbundet och helt avstå från alkohol, eftersom alkohol påskyndar leverskadorna.
Det finns ännu inget vaccin mot hepatit C, men risken för smitta kan minskas betydligt genom enkla försiktighetsåtgärder:
Med tidig diagnos, modern behandling och en sund livsstil är prognosen för personer med hepatit C typ 1 idag mycket god.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online