Ett cellprov (pap-smear) används för att upptäcka cellförändringar i livmoderhalsen. Det kan dock inte användas för att diagnostisera de flesta gynekologiska eller sexuellt överförbara tillstånd – och herpes är inget undantag. Herpes kan i stället enkelt diagnosticeras genom en fysisk undersökning eller, vid frånvaro av symtom, via ett blodprov.
I samband med ett cellprov tar läkaren ett litet vävnadsprov från livmoderhalsens celler. Dessa celler analyseras för att hitta tecken på förstadier till cancer eller pågående cancer.
Livmoderhalscancer orsakas till största delen av infektion med vissa former av humant papillomvirus (HPV), en sexuellt överförd infektion. Ett cellprov kan ge indirekta belägg för förekomsten av HPV, men inte påvisa andra sexuellt överförbara infektioner eller sjukdomar.
Under ett utbrott räcker det oftast med en fysisk undersökning, där läkaren visuellt kan bekräfta förekomsten av genital herpes, för att ställa diagnosen. Om det finns osäkerhet kring vad som orsakar besvären kan ett prov från en blåsa användas för att odla fram viruset i laboratorium. Läkaren kan även utföra ett så kallat Tzanck-test, där ett prov från en blåsa tas och färgas för att bekräfta en herpetisk infektion.
Även utan synliga symtom kan herpes påvisas via blod. Ett PCR-test (polymeraskedjereaktion) kan direkt visa på en herpesinfektion; denna typ av test kan också utföras på ett vävnadsprov eller på ryggmärgsvätska. Ett antikroppstest kan visa att en herpesinfektion har ägt rum, men resultatet bör typbestämmas för att avgöra om personen smittats av den munherpetiska eller den genitala formen av viruset.
Kort sagt: ett cellprov kan inte påvisa herpes. Misstänker du att du har herpes bör du kontakta vården för en undersökning under utbrott, eller be om ett blodprov om du inte har några symtom men vill få klarhet i din smittstatus.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online