AIDS (acquired immunodeficiency syndrome, förvärvat immunbristsyndrom) är det slutliga och allvarligaste stadiet av hiv (humant immunbristvirus). Sjukdomen angriper immunsystemet och gör kroppen i praktiken försvarslös mot infektioner orsakade av patogener – mikroorganismer som hos en person med fungerande immunförsvar normalt inte orsakar någon sjukdom. Förekomsten av sådana så kallade opportunistiska infektioner är därför ett av de viktigaste tecknen som används för att diagnostisera aids.
Smitta sker genom direkt kontakt mellan en infekterad kroppsvätska och kroppens slemhinnor eller blodbanor.
Aids utvecklas när hiv snabbt accelererar sin förstörelse av kroppens T-celler, som har en avgörande roll i att skydda immunsystemet. Utan åtgärder för att bromsa hiv, exempelvis antiretroviral terapi (ART), kan infektionen utvecklas till aids inom nio till tio år. Antiretroviral behandling kan dock avsevärt fördröja denna process. Behandlingen består av en kombination av läkemedel som främst hämmar olika faser i retrovirusets livscykel. Även genetiska faktorer spelar roll för sjukdomsförloppet: personer som genetiskt är benägna att motstå vissa hiv-varianter får en betydligt långsammare utveckling av infektionen.
Hiv smittar via kroppsvätskor som sexuella sekret, blod och bröstmjölk. Vid sexuella kontakter kan viruset överföras genom en partners sekret till slemhinnorna i ändtarmen, underlivet eller munhålan hos den andra parten. Smitta via blodet drabbar framför allt personer som injicerar droger och de som får blodtransfusioner. Vid återanvändning av en kanyl som innehåller blod från en smittad person är risken för överföring mycket hög. Tack vare förbättrad givarscreening är risken att smittas via blodtransfusion idag dock mycket låg. Viruset kan även överföras från mor till barn genom bröstmjölk.
Aids förstör kroppens T-celler – framför allt de så kallade CD4+-cellerna. Dessa celler hjälper immunsystemet att bekämpa infektioner och cancerceller. Utan dem blir personen sårbar för opportunistiska infektioner och cancer. Även om symtom ofta inte visar sig förrän flera år senare sker den största delen av förstörelsen av CD4+-celler redan under de första veckorna av infektionen. Viruset påverkar även celler i centrala nervsystemet samt endotelet, det cellskikt som klär blodkärlens insida.
Symtomen på aids uppträder i samband med infektioner som normalt inte skulle påverka en person med ett friskt och fungerande immunförsvar. Dessa infektioner drabbar nervsystemet, ögonen, lungorna, huden och mag-tarmkanalen. Neurologiska besvär kan orsakas av hjärnhinneinflammation (meningit) samt olika metaboliska störningar som ger neurologiska funktionsnedsättningar. Lungorna angrips ofta av pneumocystis-lunginflammation och tuberkulos. Tumörer och maligna sjukdomar är vanliga hos personer med aids. Den vanligaste cancerformen är Kaposis sarkom, en sällsynt hudcancer. Mag-tarmkanalen angrips genom svamp-, virus- och bakterieinfektioner.
Hiv kan diagnostiseras genom ett blodprov. Laboratoriepersonal använder screeningtest för att påvisa antikroppar mot hiv. Förekomst av sådana antikroppar är ett tecken på att personen är smittad. När hiv-diagnosen är fastställd används Världshälsoorganisationens (WHO) fyrastadiesystem för att bedöma hur sjukdomen har utvecklats mot aids. Varje stadium motsvarar en viss progression av aids-karakteristiska symtom. Även den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC (Centers for Disease Control and Prevention) har ett eget klassificeringssystem för aids.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online