Humant immunbristvirus (HIV) sprids via blod vid kontakt med en smittad person eller en kontaminerad kanyl, och är det virus som orsakar förvärvat immunbristsyndrom (AIDS). När viruset kommer in i kroppen reagerar immunsystemet genom att bilda antikroppar mot det. Laboratorieanalys av HIV-antikroppar är därför den metod som läkare oftast använder för att diagnostisera en HIV-infektion.
Sök i din laboratorierapport efter testet "HIV-antikroppar". Titta efter termerna "negativ" eller "ej påvisad", respektive "positiv" eller "påvisad". Ett ej påvisat antikroppsvärde (negativt resultat) innebär att ingen infektion kunde konstateras vid testtillfället. Ett positivt antikroppssvar kräver dock alltid ytterligare utredning innan någon slutsats kan dras.
Kom ihåg att det tar tre till åtta veckor efter smittotillfället innan viruset kan påvisas i laboratorietester. Denna period kallas ofta för fönsterperioden. Upprepad testning tre till sex månader efter ett första screenande är därför vanligt bland personer med förhöjd risk att smittas av HIV, eller de som misstänker att de har utsatts för smitta.
Laboratoriet bekräftar varje positivt screeningresultat för HIV-antikroppar med en metod som kallas "Western blot", vilken påvisar förekomsten av specifika HIV-proteiner. Endast när både screeningtestet och "Western blot"-testet är positiva kan diagnosen HIV-infektion ställas med säkerhet.
Om ditt testresultat är positivt, eller om du är osäker på hur svaret ska tolkas, kontakta alltid din läkare eller en infektionsmottagning. Idag finns effektiva behandlingar som gör det möjligt att leva ett långt och hälsosamt liv med HIV, och en tidig diagnos är avgörande för både din egen hälsa och för att förhindra vidare smittspridning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online