Behandlingsmetoderna för hiv är många och valen beror på hur viruset har utvecklats i kroppen. Olika antiretrovirala läkemedel ger olika biverkningar hos olika personer. Det är därför viktigt att känna till vilka biverkningar du kan förvänta dig beroende på vilken läkemedelskombination din läkare rekommenderar.
När en hiv-patient påbörjar antiretroviral behandling (ARV) är det vanligt att uppleva en rad olika biverkningar under de första fyra till sex veckorna. Detta är den typiska tidsperiod som kroppen behöver för att vänja sig vid läkemedlen. Kontakta alltid din läkare om biverkningarna blir svåra eller långvariga.
Biverkningar inkluderar ofta feber, muskelvärk, allmän sjukdomskänsla, illamående, kräkningar, aptitlöshet, utslag, huvudvärk och diarré. Allvarligare biverkningar kan vara pankreatit, perifer neuropati, sömnlöshet, torr mun, nedsatt njurfunktion och anemi. Vanliga preparat i denna grupp är Abacavir, Didanosin, Emtricitabin, Lamivudin, Stavudin, Tenofovir och Zidovudin.
Denna läkemedelsgrupp kan ge trötthet, illamående, diarré, utslag, hepatit, förvirring, höga blodfetter samt förhöjda levervärden vid blodprov. Exempel på preparat är Delavirdin, Efavirenz, Etravirin och Nevirapin.
Vanliga biverkningar är diarré, illamående, kräkningar, utslag, gulsot, förhöjda levervärden, torr hud, sömnlöshet, smakstörningar, trötthet, domningar, huvudvärk och sår i munnen. Till gruppen hör Amprenavir, Atazanavir, Darunavir, Fosamprenavir, Indinavir, Lopinavir, Nelfinavir, Ritonavir, Saquinavir och Tipranavir.
Läkemedel som Raltegravir kan orsaka illamående, diarré, gasbesvär, huvudvärk, yrsel, utslag, trötthet och muskelvärk.
Hiv-positiva kvinnor tenderar att drabbas av vissa biverkningar oftare än män, bland annat på grund av mindre kroppsstorlek, annan ämnesomsättning och hormonella skillnader. Med proteashämaren Norvir upplever kvinnor exempelvis illamående och kräkningar oftare än män, medan diarré är mindre vanligt.
Lipodystrofi, det vill säga förändringar av kroppens fettfördelning, drabbar också kvinnor i högre grad, med fettansamling i bröst och buk. Kvinnor som använder NNRTI-preparat som Viramune och Sustiva får dessutom ofta svårare hudutslag än män. Det är ytterst viktigt att kontakta läkare om utslag uppstår, eftersom det finns risk att utveckla ett livshotande tillstånd som kallas Stevens-Johnsons syndrom.
Kvinnor löper dessutom större risk än män att utveckla anemi, en brist på röda blodkroppar som kan uppstå vid behandling med vissa hiv-läkemedel. Menstruationsrubbningar kan förekomma och leda till anemi i de fall blödningarna blir kraftiga.
Benskörhet (osteoporos) eller förtunning av benmassan (osteopeni) ses även oftare hos hiv-positiva kvinnor än hos män. Därför är det viktigt att regelbundet kontrollera sin bentäthet och få i sig tillräckligt med kalcium och D-vitamin via kosten. Slutligen tenderar laktatacidos, en ansamling av mjölksyra i blodet, att utvecklas oftare hos kvinnor som behandlas med NRTI-preparat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online