
Hivsjukdomen utvecklas i fyra olika stadier, som var och en kännetecknas av sina egna symtom – eller, när det gäller det längsta stadiet, av helt frånvarande symtom. Stadierna är: akut hivinfektion, som ger en oftast mild influensaliknande sjukdom; asymtomatisk hiv, då inga symtom uppstår; symtomatisk hiv, som medför långvariga influensaliknande besvär och andra symtom; samt aids, som definieras av ett antal allvarliga tillstånd med varierande symtombild.
Den första fasen inträffar vanligtvis två till fyra veckor efter smittotillfället. Många drabbade utvecklar då en sjukdom som liknar vanlig influensa. Typiska symtom är feber, huvudvärk och halsont, svullna lymfkörtlar, värk i kroppen, trötthet, magbesvär och hudutslag.
Det är viktigt att komma ihåg att dessa symtom inte är diagnostiska. Det innebär att en hivdiagnos inte kan ställas enbart utifrån symtomen – de kan lika gärna bero på många andra, vanliga infektioner.
När symtomen från den akuta infektionen har lagt sig går sjukdomen in i ett asymtomatiskt stadium, alltså en period utan några märkbara symtom alls. Detta är det längsta stadiet av hivsjukdomen och varar i genomsnitt cirka tio år.
Eftersom man mår bra är det vanligt att personer i detta stadium inte vet att de bär på viruset. Under denna tid kan smitta ändå överföras till andra, exempelvis genom oskyddat sex eller genom att dela sprutor vid intravenöst drogbruk.
Det enda sättet att få veta sin hivstatus innan symtom uppstår är att testa sig. I Sverige erbjuder vårdcentraler, ungdomsmottagningar och sexualkliniker hivtestning, ofta kostnadsfritt, och snabbtest som ger svar inom några minuter finns på flera håll.
Efter det långa symtomfria skedet övergår sjukdomen i det symtomatiska stadiet, som vanligtvis varar ett till tre år. Under denna period återkommer en kronisk influensaliknande sjukdomsbild. Andra vanliga tecken är kraftig viktminskning, nattliga svettningar, svampinfektioner samt problem med andningen och huden.
Aids utvecklas när det cellmedierade immunförsvaret har gått förlorat, vilket innebär att immunsystemet inte längre klarar av att bekämpa infektioner på egen hand. Fyra grupper av tillstånd kännetecknar aids: opportunistiska infektioner, wasting (kraftig viktminskning), cancerformer och neurologiska tillstånd.
Opportunistiska infektioner orsakar normalt ingen sjukdom hos människor med friskt immunförsvar, men ger betydligt allvarligare symtom hos personer med nedsatt immunfunktion. Exempel är muntröska (en svampinfektion i munnen), herpesvirus, toxoplasmos (en hjärninfektion orsakad av parasiter) och pneumocystispneumoni, en allvarlig form av lunginflammation.
Bland cancerformer som uppträder vid aids finns Kaposis sarkom och lymfom. Kaposis sarkom är en hudcancer som visar sig som violette fläckar och knutor på huden, medan lymfom är cancer som utgår från immunceller, så kallade lymfocyter.
Det mest framträdande neurologiska tillståndet vid aids är aidsrelaterad demens, ofta kallad aidsdemenkomplexet (ADC). Tillståndet påverkar motoriken, tänkandet och beteendet.
Viktigt att komma ihåg: Idag kan personer som får behandling mot hiv – antiretroviral terapi – leva ett långt och hälsosamt liv och når ofta en så låg virusnivå att viruset inte går att påvisa i blodet. Ju tidigare diagnosen ställs och behandlingen påbörjas, desto bättre blir prognosen. Testa dig därför alltid om du misstänker att du har utsatts för smitta.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online