Termen förvärvat immunbristsyndrom (aids) beskriver en grupp tillstånd som orsakas av humant immunbristvirus (hiv). Med tiden tränger viruset in i och infekterar celler i immunsystemet, vilket gör att kroppen successivt förlorar förmågan att bekämpa infektioner. Även om immunsystemet kan försvagas av flera olika skäl – genom sjukdom eller medicinsk behandling – kan ingen som är hiv-negativ (inte bär på hiv) utveckla aids.
Endast en infektion med hiv kan leda till hiv-sjukdom, vars fjärde stadium definieras som aids. I västvärlden sker den främsta smittspridningen genom oskyddat penetrerande sex (vaginalt, analt eller oralt), delade sprutor och kanyler samt överföring från mor till barn under graviditet, förlossning och amning.
Korrekt och konsekvent användning av kondom vid sex samt rena, odelade kanyler vid injektioner är två viktiga metoder för att förebygga hiv-smitta. Gravida kvinnor med hiv kan få antiretrovirala läkemedel under graviditeten eller strax före förlossningen för att minska risken för överföring till barnet. Ytterligare åtgärder innefattar att även nyfödda barn till hiv-positiva mödrar ges antiretroviral behandling. Hiv-positiva mödrar rekommenderas att inte amma, såvida inte alternativa utfodringsmetoder bedöms vara osäkra.
Från tidpunkten för smittan börjar viruset angripa celler i immunsystemet (lymfocyter) och fortsätter detta angrepp över tid. Kroppens försvar kan under en period framgångsrikt motverka effekterna, och symtom kan därför utebli länge. Det asymtomatiska stadiet av hiv-sjukdomen beskrivs ibland som latens, men det är missvisande – hiv fortsätter att försvaga immunsystemet under hela denna tid, trots avsaknad av symtom.
Kliniskt relevanta och specifika symtom börjar uppträda i tredje stadiet av hiv-sjukdomen. Vid denna punkt leder virusets påverkan på immunsystemet till en kronisk, influensaliknande sjukdom samt nattsvettningar, kraftig viktnedgång, svampinfektioner och hud- samt andningsbesvär.
Så småningom, till följd av hiv:s skada på immunsystemet, förlorar kroppen sin cellmedierade immunitet – alltså förmågan att själv bekämpa infektioner. Enligt amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC inträffar detta när antalet CD4-celler (en typ av immuncell som hiv riktar sig mot) faller under 200 per kubikmillimeter blod, eller när dessa celler utgör mindre än 14 procent av alla immunceller. Eftersom aids definieras som fjärde stadiet av hiv-sjukdomen är en hiv-infektion en nödvändig förutsättning för att överhuvudtaget kunna få diagnosen aids.
Ett flertal sjukdomar kan leda till nedsatt funktion i immunsystemet. Till följd av några av dessa kan symtom uppstå som liknar dem vid avancerad hiv-sjukdom. Ingen av dessa sjukdomar leder dock till den specifika kombination av tillstånd som gemensamt benämns aids.
Många medicinska behandlingar dämpar immunsystemet. Vissa, exempelvis behandlingar av autoimmuna sjukdomar, är utformade för att göra just detta. Vid andra behandlingar, såsom kortisonpreparat eller cancerbehandling med cellgifter och strålning, är immunförsvarets dämpning en biverkning. Liksom vid immunsjukdomar kan liknande komplikationer drabba personer som får immundämpande behandling som de med avancerad hiv-sjukdom – men immundämpande behandling leder inte till aids.
Inget annat sjukdomsalstrande ämne eller någon annan mekanism har visats kunna orsaka aids. Flera alternativa teorier om sjukdomens ursprung har lanserats, men ingen av dem har kunnat styrkas. Hiv har däremot effektivt och upprepade gånger bevisats vara den enda orsaken till förvärvat immunbristsyndrom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online