AIDS (Acquired Immune Deficiency Syndrome, förvärvat immundefektsyndrom) är det fjärde och mest avancerade stadiet av sjukdomen som orsakas av hiv (humant immunbristvirus). Hiv angriper så kallade lymfocyter – vita blodceller som deltar i kroppens immunförsvar – och gör att immunsystemet försvagas successivt över tid. När kroppen har förlorat förmågan att själv bekämpa infektioner (en förmåga som kallas cellmedierad immunitet) ställs diagnosen AIDS hos en hiv-positiv person.
Innan AIDS utvecklas går hiv-sjukdomen in i sitt tredje stadium, det symtomatiska stadiet. Detta stadium brukar vara mellan ett och tre år och kännetecknas av en kronisk, influensaliknande sjukdom. Andra vanliga symtom är nattsvettningar, kraftig viktminskning, svampinfektioner samt besvär med hud och andning.
AIDS diagnostiseras när den cellmedierade immuniteten har gått förlorad. Enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC sker detta när antalet CD4-celler (den typ av cell som hiv angriper) sjunker under 200 per kubikmillimeter blod, eller när de utgör 14 procent eller mindre av alla lymfocyter.
Den skada som hiv åstadkommer i immunsystemet leder till fyra olika typer av tillstånd under sjukdomens fjärde stadium: opportunistiska infektioner, svår viktminskning (wasting), cancerformer samt neurologiska problem.
Opportunistiska infektioner är infektioner som inte orsakar sjukdom hos personer med friskt immunsystem, eller som ger betydligt allvarligare symtom hos personer med nedsatt immunförsvar. Vanliga opportunistiska infektioner vid AIDS inkluderar herpesvirus (muntlig och genital herpes, bältros samt cytomegalovirus, som kan leda till blindhet), toxoplasmos (en parasitsjukdom i hjärnan), Pneumocystis-lunginflammation och torsk, en svampinfektion i munnen.
Viktminskningen börjar ofta redan under det symtomatiska stadiet och kan leda till svår viktförlust, inklusive förlust av muskelmassa. Orsakerna är dels hiv-sjukdomens direkta effekter, dels biverkningar som illamående, kräkningar, diarré och aptitlöshet hos vissa av de läkemedel som används vid hiv-behandling.
Cancerformer som förekommer vid AIDS inkluderar Kaposis sarkom – en hudcancer som ger violettröda lesioner – samt lymfom, det vill säga cancer i lymfocyterna.
Det viktigaste neurologiska tillståndet i samband med AIDS är AIDS-relaterad demens (ADC – AIDS dementia complex). Enligt HIV InSite kan ADC ge problem med tankeförmåga, motorik och beteende.
Den främsta behandlingen mot hiv-sjukdom är antiretrovirala läkemedel. Dessa tas vanligtvis i kombinationer av tre eller fler preparat i en kombinationsbehandling som kallas HAART (highly active antiretroviral therapy). Läkemedlen verkar på flera olika punkter i virusets angrepp på och infektion av värdcellerna. Trots mycket effektiv behandling finns det ännu inget botemedel mot hiv eller AIDS.
Symtomen på tillstånd som uppträder under AIDS kan ibland lindras av antiretroviral behandling, men ofta krävs mer riktade insatser, till exempel antibakteriella, antivirala eller svampdödande medel, cancervård samt kost och motion vid viktminskning, tillsammans med lindring av illamående och andra besvär. Varje tillstånd behöver bedömas individuellt för att få rätt behandling.
Tidig testning och diagnos är avgörande: med modern hiv-behandling kan sjukdomens utveckling bromsas kraftigt, och många hiv-positiva lever idag långa och hälsosamma liv utan att nå AIDS-stadiet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online