Humant immunbristvirus (HIV) är det virus som orsakar aids. Efter en akut hiv-infektion och en lång latensfas går hiv-sjukdomen in i sina två slutstadier: symtomatisk infektion och aids. Dessa stadier kännetecknas av specifika symtom som tyder på att immunförsvaret successivt försvagas.
Det tredje stadiet av hiv-sjukdomen är den symtomatiska infektionen. Typiska symtom är ihållande svullna lymfkörtlar, diarré, nattsvettningar, feber, trötthet, hudbesvär och andningsproblem. I detta skede börjar immunförsvaret visa tydliga tecken på nedsatt funktion.
Opportunistiska infektioner utvecklas när immunförsvaret försvagats av hiv och inte längre kan försvara kroppen mot vanliga patogener. Exempel på sådana infektioner är svampinfektioner i munnen (torsk), pneumocystis-lunginflammation, toxoplasmos och cytomegalovirus.
En annan form av aids-definierande sjukdom är neurologiska tillstånd. Det vanligaste av dessa är aids-relaterad demens (AIDS Dementia Complex), som påverkar tankeförmåga, minne och motorik. Neurologiska besvär kan också omfatta perifera nervskador och andra kognitiva funktionsnedsättningar.
En tredje form av aids-definierande sjukdom omfattar vissa cancerformer. De vanligaste är Kaposis sarkom, lymfom och livmoderhalscancer. Dessa cancerformer uppstår oftare hos personer med kraftigt försvagat immunförsvar.
Den fjärde typen av aids-definierande sjukdom är wasting-syndrom, där personen oavsiktligt förlorar minst tio procent av sin kroppsvikt. Detta åtföljs vanligtvis av långvarig diarré, svaghet och feber.
Idag kan modern antiretroviral behandling (ART) effektivt förhindra att hiv utvecklas till dessa slutstadier. Personer som får tidig och regelbunden behandling kan leva ett långt och hälsosamt liv utan att nå aids-stadiet, vilket gör tidig diagnos och kontinuerlig vård avgörande.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online