Serokonversion är den tidpunkt då en person som smittats av hiv har utvecklat tillräckligt många antikroppar mot viruset för att ett standardiserat screeningtest ska kunna påvisa dem. Denna tidpunkt är avgörande för att kunna ställa en säker diagnos av hiv-infektion.
Efter en primär hiv-infektion börjar immunförsvaret att reagera på smittan genom att bilda antikroppar mot antigenet, alltså viruset. Tyvärr är det just immunsystemets celler som är hiv-virusets främsta mål, vilket gör att kroppens försvar försvagas över tid om infektionen inte behandlas.
När en tillräckligt stor mängd antikroppar mot hiv har bildats i kroppen, så att de kan påvisas i ett screeningtest, sägs personen ha genomgått serokonversion. Från och med denna punkt kan en vanlig hiv-test ge ett tillförlitligt positivt resultat.
De flesta människor utvecklar en diagnostiskt signifikant nivå av hiv-antikroppar inom cirka en månad efter smittan. I vissa fall kan processen dock ta upp till sex månader. Under den akuta fasen, i samband med serokonversion, får många personerna influensaliknande symtom som feber, utslag och svullna lymfknutor.
Tester av blod och munvätska är de mest använda metoderna för att screena efter hiv-antikroppar. Andra tester som direkt söker efter virusets arvsmassa (RNA) är inte kopplade till serokonversionen och kan därför upptäcka en infektion tidigare, ofta redan dagar till veckor efter smittillfället.
Eftersom serokonversion kan ta upp till sex månader kan ett screeningtest som utförs under denna så kallade fönsterperiod efter en eventuell smitta ge ett falskt negativt resultat. Har du blivit utsatt för smittrisk är det därför viktigt att testa igen efter rekommenderad tid och att kontakta vårdgivaren för rådgivning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online