Förstå hjärtslaget: Hur det kardiella konduktionssystemet genererar rytm

Kardiellt konduktionssystem

1. Sinusnod (SA-nod): Höger förmaksväg nära SVK. Spontan fas 4 depolarisering (skämtsam ström If, Ca²⁺ klocka) → 60–100 slag/min. Primär pacemaker.
2. Förmakskonduktion: Bachmanns bunt → vänster förmak; internodala banor → AV-nod. Förmak kontraherar (P-våg).
3. Kammarförmaknod (AV-nod): Kochs triangel. Långsam konduktion (dekrementell) → ~120 ms fördröjning (PR-intervall) → tillåter förmakskick (20–30% kammarfyllnad).
4. His-bunt: Penetrerar centrala fibrosa kroppen → bifurkerar.
5. Höger & Vänster grenar: Vänster delar upp i anterior & posterior fascikel.
6. Purkinje-fibrer: Subendokardialt nätverk → snabb konduktion (2–4 m/s) → synkron kammaraktivering (QRS-komplex).
7. Kammarkontraktion: Bas-till-spets, endokard-till-epikard.
8. Repolarisering: T-våg; refraktära perioder förhindrar tetanus.

Autonom modulering

• Sympatisk (β₁): ↑ cAMP → ↑ If, ↑ Ca²⁺ ström → ↑ frekvens, ↑ kontraktilitet, ↑ konduktionshastighet.
• Parasympatisk (M₂, vagus): ↑ K⁺ ström (I_KACh) → hyperpolarisering → ↓ frekvens, ↓ AV-konduktion.

Klinisk relevans

• SA-nod dysfunktion → sick sinus syndrom.
• AV-block: 1:a° (PR>200ms), 2:a° (Mobitz I/Wenckebach, Mobitz II), 3:e° (komplett).
• Grenblock (LBBB, RBBB) → bred QRS, dyssynkroni.
• Arytmier: reentry (AVNRT, AVRT, VT), automatisitet, utlöst aktivitet.