Defibrillering levererar en kontrollerad, högenergieladdad elektrisk chock till hjärtat genom paddlar eller elektroder. Denna chock depolariserar samtidigt en kritisk massa av myocytier, vilket effektivt avbryter de kaotiska, desorganiserade elektriska kretsarna i kammarflimmer (VF) eller pulslös kammartakykardi (VT).
Genom att tillfälligt "återställa" den entire ventrikulära myokardiet, tillåter chocken hjärtets naturliga pacemaker (sinusnoden) att återupprätta en organiserad, perfunderande rytm. Den höga spänningen (typiskt 120–360 joule för bifasiska defibrillatorer) är nödvändig för att övervinna den elektriska kaosen och uppnå synkronisering.
Viktig Poäng: Defibrillering är inte "att starta om" ett stannat hjärta (asystoli) – den avslutar en kaotisk, icke-perfunderande rytm så att hjärtets egna ledningssystem kan återuppta koordinerad kontraktion. För asystoli indikeras CPR och adrenalin, inte chock.
Tidig defibrillering (inom 3–5 minuter efter kollaps) är den enskilt viktigaste bestämningsfaktorn för överlevnad vid hjärtstopp. Publika AED:er (automatiska externa defibrillatorer) räddar liv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online