Karotispulsen är den mest tillgängliga centrala pulsen, som speglar aortaens tryckvågform. Den bedöms rutinmässigt vid akuta tillstånd och kardiovaskulära undersökningar.
Anatomi & läge
- Karotisartär: Communis carotis → bifurkeras vid C3–C4 till internal (hjärna) och external (ansikte/hals) carotis.
- Palpationsplats: Framför sternokleidomastoideus, på nivå av sköldkörtelbrässan (C4), medialt till muskelbuken. Komprimera aldrig båda samtidigt (risk för cerebral hypoperfusion, baroreceptorreflex bradykardi).
Teknik
- Patient liggande, huvud lätt utsträckt/vända kontralateralt.
- Använd peka- och långfingertoppar (inte tummen – har egen puls).
- Utöva mjuk tryck; känn efter upstroke, topp, downstroke, dicrotisk inslag.
- Bedöm frekvens, rytm, amplitud, kontur. Jämför sidor (ska vara symmetriska).
Kliniska perlor
- Frånvarande/minskat: Chock, hjärtstopp, aortadissektion, karotisstenos/ocklusion.
- Slagande (Corrigans puls): Aortainsufficiens, PDA, högutbyte-tillstånd (feber, anemi, AV-fistel).
- Pulsus parvus et tardus: Fördröjd, låg-amplitud upstroke → svår aortastenose.
- Pulsus bisferiens: Två systoliska toppar → HOCM, kombinerad AS/AR.
- Karotisbruit: Auskultation för stenos (>70% stenos känslighet ~80%).
Akut användning
- HLR: Kontrollera karotispuls ≤ 10 sekunder innan kompressioner påbörjas.
- ACLS: Övervaka under resuscitation.
Karotispalpation är en kärnklinisk färdighet. Undersök alltid en sida i taget.
