1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Hjärtats refraktära perioder – absolut och relativ refraktärperiod förklarad

Hjärtats elektriska aktivitet kännetecknas av två olika refraktära perioder: den absoluta refraktärperioden och den relativa refraktärperioden. Dessa perioder är avgörande för att förstå hur hjärtats elektriska system fungerar och varför vissa rytmstörningar uppstår.

Den absoluta refraktärperioden

Den absoluta refraktärperioden (ARP) börjar efter att QRS-komplexet har depolariserats. QRS-komplexet är den vågform som vanligtvis innehåller vågen med störst amplitud, i detta fall R-vågen. ARP representerar en tidsrymd i hjärtats depolarisations–repolarisationscykel då hjärtmuskulaturen har förbrukat sin tillgång på aktionspotential. Det innebär att hjärtat under denna period absolut inte kan utlösa en ny elektrisk impuls.

Den absoluta refraktärperioden slutar i mitten av den följande T-vågens topp. Om T-vågen delas på mitten räknas alltså den första hälften som en del av ARP.

Den relativa refraktärperioden

Den relativa refraktärperioden (RRP) börjar vid toppen av T-vågen och fortsätter tills vågformen återgått till viloläge på EKG efter förmakens depolarisering, vilket markeras av P-vågens utslag, men innan Q-vågen visar ett negativt utslag.

RRP har fått sitt namn eftersom den representerar en fas i hjärtats cykel där hjärtmuskulaturen, om den utsätts för rätt stimulans, kan ha tillräckligt med lagrad energi för att orsaka en andra ventrikeldepolarisering (QRS-komplex) – vilket i sin tur kan leda till arytmier.

Så mäts den absoluta refraktärperioden

Vid mätning av den absoluta refraktärperioden placeras måttänden av en linjal eller spetsen på en passare vid den punkt i tidscykeln där R-vågen gör ett positivt utslag från den isoelektriska linjen, fram till toppen av T-vågen. Mätningen kan variera beroende på hjärtfrekvens, men motsvarar summan av tiden det tar för R-vågen att bildas plus tiden fram till att T-vågen når sin topp, uttryckt i millisekunder.

Så mäts den relativa refraktärperioden

Vid mätning av den relativa refraktärperioden placeras måttänden av en linjal eller spetsen på en passare vid punkten där T-vågen når sin topp. När T-vågen har passerat sin topp laddas vilopotentialen inför nästa ventrikeldepolarisering (QRS-komplex). Summan av millisekunder från T-vågens topp till dess att Q-vågen börjar göra ett negativt utslag från den isoelektriska linjen motsvarar den tid under vilken ventriklarna behåller sitt polariserade tillstånd.

R-on-T-fenomenet

Ett fenomen som kallas R-on-T är direkt kopplat till hjärtats relativa refraktärperiod. Som tidigare nämnts signalerar toppen av T-vågen att RRP har inletts. Om en felaktig elektrisk impuls utlöses under denna tid, särskilt från ventriklarna, kan en R-våg träffa en T-våg (därav namnet R-on-T). Detta kan få hjärtat att hamna ur sin depolarisations–repolarisationscykel.

Oftast leder fenomenet till ventrikelflimmer – en allvarlig arytmi som inte är förenlig med livet om den inte behandlas omedelbart. Därför är kunskap om de refraktära perioderna av stor betydelse inom kardiologi och akutsjukvård.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online