Olika typer av IVC-filter: återtagbara och permanenta

Vena cava inferior, ofta förkortad IVC, är det stora blodkärl som leder tillbaka blodet från nedre delen av kroppen till hjärtat. Ett IVC-filter är en liten metallanordning, vanligtvis tillverkad av rostfritt stål, som placeras i detta kärl för att fånga upp blodproppar från benen innan de hinner lossna och vandra vidare till lungorna.

Patienter med djup ventrombos (DVT), lungemboli (PE) eller venös tromboembolism (VTE) löper ökad risk att drabbas av livshotande blodproppar. För dessa patienter kan ett IVC-filter vara ett livräddande skydd.

När används ett IVC-filter?

Patienter med DVT, PE eller VTE behandlas oftast först med blodförtunnande läkemedel, så kallade antikoagulantia. Men alla patienter tål inte denna behandling. Ett IVC-filter kan bli aktuellt för patienter med hög blödningsrisk, till exempel de som nyligen genomgått ett trauma, ska opereras, fortsätter utveckla nya blodproppar trots medicinering eller har komplikationer relaterade till blödning.

Det finns två huvudtyper av filter som kan implanteras kirurgiskt, och det är patientens läkare som avgör vilken typ som passar bäst för den enskilda situationen.

Återtagbara filter

Återtagbara IVC-filter kallas även för valfria filter. Denna typ används för personer som endast har en tillfällig risk för VTE, eller för dem som behöver pausa sin behandling med antikoagulantia på grund av en planerad operation eller tillfälliga blödningsproblem.

Så snart risken för blodproppar bedöms ha minskat kan filtret tas bort igen. Detta gör återtagbara filter till ett flexibelt alternativ för kortvarigt skydd.

Permanenta filter

Som namnet antyder placeras permanenta IVC-filter i vena cava inferior med avsikten att de ska stanna kvar under resten av patientens liv. Denna typ av filter används oftast för äldre patienter, för dem som aldrig kan behandlas med antikoagulantia samt för patienter vars förväntade livslängd är kortare än sex månader.

Valet mellan ett återtagbart och ett permanent filter görs alltid individuellt utifrån patientens hälsotillstånd, riskprofil och framtida behandlingsbehov.