Förmaksflimmer (AFib) är den vanligaste formen av hjärtrytmrubbning och drabbar över tre miljoner människor i USA. Tillståndet ökar risken för stroke, hjärtsvikt och i värsta fall död. Forskningen går dock framåt – både när det gäller att identifiera nya riskfaktorer och att utveckla effektivare behandlingsmetoder.
Forskning har de senaste åren identifierat flera riskfaktorer som tidigare inte förknippats med förmaksflimmer i samma utsträckning. Här är de viktigaste:
Sömnapné är en sömnstörning som gör att andningen upprepade gånger avbryts under natten. Tillståndet kan leda till högt blodtryck, övervikt och diabetes – samtliga välkända riskfaktorer för förmaksflimmer. Behandling av sömnapné, exempelvis med CPAP-maskin, kan därför också minska flimmerrisken.
Hög alkoholkonsumtion ökar risken för förmaksflimmer, särskilt om du dricker mer än två standardglas per dag. Även mindre mängder alkohol kan hos känsliga personer utlösa episoder av flimmer, vilket gör måttfullhet till en viktig del av förebyggande vård.
Exponering för luftföroreningar, i synnerhet fina partiklar (PM2,5), har kopplats till en ökad risk för förmaksflimmer. Fina partiklar kan orsaka inflammation i kroppen och påverka hjärtats elektriska system negativt.
Reumatisk feber är en ovanlig men allvarlig komplikation av streptokockhalsont som kan skada hjärtat, inklusive klaffarna. Personer som haft reumatisk feber löper ökad risk att utveckla förmaksflimmer senare i livet.
Idag finns flera behandlingsalternativ som kan lindra symtomen och minska risken för komplikationer. Valet av behandling anpassas alltid efter den enskilda patientens behov.
Antikoagulerande läkemedel, såsom warfarin (Coumadin), rivaroxaban (Xarelto), apixaban (Eliquis) och edoxaban (Savaysa), förhindrar att blodproppar bildas i hjärtat och vandrar vidare till hjärnan, där de kan orsaka stroke. De nyare direktverkande antikoagulantia kräver ofta färre kontroller än traditionellt warfarin.
Läkemedel som propafenon (Rythmol), flekainid (Tambocor) och dofetilid (Tikosyn) hjälper till att kontrollera hjärtfrekvensen och hindra hjärtat från att slå för fort. Dessa läkemedel används ofta för att bibehålla normal rytm efter återställd sinusrytm.
Kateterablation är en ingreppsmetod där värme eller kyla används för att förstöra det vävnadsområde i hjärtat som orsakar flimret. Behandlingen är effektiv för många patienter, särskilt de med paroxysmalt (tillfälligt) förmaksflimmer, men lämpar sig inte för alla.
Vid LAAO stängs vänster förmaksbihang av – en liten ficka i hjärtats övre vänstra kammare där blodproppar ofta bildas vid förmaksflimmer. Genom att stänga av bihanget minskar risken att blodproppar lossnar och vandrar till hjärnan, vilket kan förebygga stroke. Metoden är ett alternativ för patienter som inte tål långvarig behandling med blodförtunnande läkemedel.
Förmaksflimmer är vanligt, men med ökad kunskap om riskfaktorer som sömnapné, alkohol, luftföroreningar och reumatisk feber – tillsammans med moderna behandlingsmetoder – kan både symtom och komplikationsrisk hanteras betydligt bättre idag än tidigare. Kontakta din läkare om du misstänker att du har symtom som oregelbunden puls, trötthet eller andnöd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online