
Crescendoangina, även kallad instabil angina, preinfarktangina eller mellanliggande bröstsmärtesyndrom, är en form av akut koronart syndrom. Begreppet används om kärlkramp (angina pectoris) som förändras eller förvärras över tid. Tillståndet är vanligast hos män och kvinnor i 50–60-årsåldern, särskilt hos personer med en ohälsosam livsstil, övervikt och hos rökare.
Eftersom crescendoangina ofta föregår en hjärtinfarkt bör den alltid bedömas av läkare. Kontakta omedelbart sjukvården om du får bröstsmärtor som inte går över.
Begreppet hjärtsmärta identifierades redan på 500-talet f.Kr. av läkaren Sushruta. Hans beskrivning av sjukdomen innehöll samma grundläggande komponenter som dagens definition av angina pectoris, och han visade redan då på ett samband mellan denna typ av smärta och övervikt.
Angina klassificeras som instabil om något av följande tre kännetecken föreligger:
Angina pectoris beror på en obalans mellan hjärtats syretillförsel och syrebehov. Behovet av syre ökar vid fysisk ansträngning – ju mer kroppen arbetar, desto hårdare måste hjärtat pumpa blod runt i kroppen. Om kranskärlen är förträngda eller blockerade till följd av åderförkalkning (ateroskleros) kan blodflödet inte möta det ökade behovet, vilket utlöser besvären.
Trots namnet "bröstsmärtesyndrom" upplever de flesta med angina pectoris ett obehag i bröstet snarare än en egentlig smärta. Känslan beskrivs ofta som kvävande, tryckande eller sammanhållande. Dessutom kan smärta stråla ut i armar, axlar, rygg och nacke. Svettningar, andnöd och illamående kan också förekomma.
I allmänhet kan angina pectoris förebyggas genom en hälsosam kost och en aktiv livsstil. Studier har visat att de viktigaste riskfaktorerna är:
Vissa läkemedel kan förvärra angina, liksom vazokonstriktorier (kärlsammandragande ämnen) och överdriven behandling med sköldkörtelhormon.
Angina pectoris behandlas oftast med nitroglycerin, ett kärlvidgande läkemedel som gör det lättare för syrerikt blod att nå hjärtat.
Vid mer akuta besvär kan en ballong föras in via en kateter och blåsas upp inne i kranskärlet för att vidga passagen – så kallad ballongvidgning (PTCA), ofta kombinerad med utläggning av en stent. Ett mer ingripande alternativ är en kranskärlsoperation (bypassoperation), där förträngda kärl leds förbi med hjälp av venösa transplantat.
Efter behandling är det viktigt att minska riskfaktorerna – sluta röka, röra på sig regelbundet, äta hälsosamt och följa läkarens ordinerade läkemedelsbehandling – för att förhindra återkommande besvär och framtida hjärtinfarkt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online