Vad är ekokardiografi? Så fungerar hjärtats ultraljudsundersökning

Vad är ekokardiografi?

Ekokardiografi, ofta kallat hjärteko eller ultraljud av hjärtat, är en diagnostisk undersökning som använder ljudvågor för att skapa rörliga bilder av hjärtat. I sin grundform är undersökningen icke-invasiv och helt smärtfri, och den kan påvisa olika hjärtsjukdomar, strukturella avvikelser samt funktionsstörningar i hjärtats arbete.

Så fungerar undersökningen

Vid en ekokardiografi används en så kallad transducer – en apparat som sänder ut höga ljudvågor. Vågorna studsar mot hjärtats strukturer och omvandlas till detaljerade bilder som läkaren använder som diagnostiskt verktyg. Det är samma teknik som gör det möjligt för läkare att följa ett ofött barn under graviditeten.

Fyra olika typer av ekokardiografi

Det finns fyra huvudtyper av ekokardiografi, som var och en har sitt specifika syfte:

• Transthorakal ekokardiografi: Den vanligaste formen. Undersökningen är smärtfri och icke-invasiv, och utförs genom att ljudvågor leds genom bröstkorgen mot hjärtat.
• Stress-ekokardiografi: Utförs i samband med ett arbets-EKG eller annan belastning och kan påvisa kranskärlssjukdom, det vill säga förträngningar i hjärtats kransartärer.
• Transesofageal ekokardiografi: Ger mycket detaljerade bilder och används för att granska aorta samt andra svåråtkomliga delar av hjärtat.
• Fetal ekokardiografi: Används för att undersöka fostrets hjärta under graviditeten och kan upptäcka medfödda hjärtfel.

Fördelar med undersökningen

Den största fördelen med ekokardiografi är att läkaren får möjlighet att se hjärtats struktur och funktion i realtid – hur kamrarna pumpar, hur klaffarna öppnar och stänger samt hur blodet flödar genom hjärtat. Allt detta sker på ett smärtfritt och, i de flesta fall, helt icke-invasivt sätt utan strålning.

Viktigt att känna till

Till skillnad från de övriga varianterna är den transesofageala undersökningen invasiv. Vid denna metod förs en flexibel slang med en monterad transducer ner i matstrupen, vilket ger ännu närmare bilder av hjärtat. Undersökningen utförs därför vanligen med lokalbedövning i halsen och ibland även med lätt sedering, och patienten övervakas noggrant under hela proceduren.