Tekniken för att ersätta skadade hjärtklaffar med antingen mekaniska eller biologiska klaffar, exempelvis från grisar, har utvecklats stadigt sedan 1950-talet. De mekaniska klaffarna är mer hållbara, medan de biologiska ger patienten frihet från livslång medicinering.
En hjärtklaffsoperation reparerar skadade klaffar inne i hjärtat som styr blodflödet. Av hjärtats fyra stora klaffar är det i stort sett alltid aortaklaffen eller mitralklaffen som byts ut vid operation.
Det finns två huvudtyper av konstgjorda hjärtklaffar. Biologiska klaffar hämtas från kadaver, kor eller grisar, medan mekaniska klaffar tillverkas av metall, kol eller syntetiska material.
Nackdelen med en mekanisk klaff är att patienten måste ta det blodförtunnande läkemedlet warfarin resten av livet. Å andra sidan är mekaniska klaffar mycket slitstarka, vilket minskar risken för att en ny operation behövs för att byta ut klaffen senare i livet.
Biologiska klaffar, även kallade vävnadsklaffar, kan komma från en gris (porcin klaff), en ko (bovin klaff) eller från en avliden donator. Dessa klaffar används ofta, men deras livslängd är begränsad – en ytterligare klaffoperation kan bli nödvändig 10 till 15 år efter den första ingreppet. Fördelen är att långtidsbehandling med warfarin normalt inte krävs, vilket gör dem särskilt lämpliga för äldre patienter eller kvinnor som planerar graviditet.
Hur väljer man då mellan en biologisk och en mekanisk hjärtklaff? ”Både mekaniska och biologiska klaffar har sina för- och nackdelar”, säger dr J. Michael Duncan, kardiovaskulär kirurg vid Texas Heart Institute. ”Det är ett beslut du får fatta själv.”
Ditt ålder, din livsstil och eventuella andra sjukdomar spelar roll i valet. Diskutera därför noga med din läkare vilken typ av klaff som bäst passar just dina behov och din framtida livskvalitet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online