Hjärtsvikt är ett tillstånd där hjärtat inte förmår pumpa tillräckligt med syresatt blod till kroppens övriga delar. När blodflödet från hjärtat saktar ner stannar blodet som återvänder till hjärtat upp i cirkulationssystemet och ansamlas i kroppens vävnader.
Hjärtsvikt kan orsakas av flera olika underliggande tillstånd, bland annat hjärtinfarkt, högt blodtryck, kranskärlssjukdom, klaffel i hjärtat, försvagning av hjärtmuskeln, rytmrubbningar samt medfödda hjärtfel.
Hjärtsvikt diagnostiseras vanligtvis genom en rad olika undersökningar. Den första är oftast ett elektrokardiogram (EKG), som registrerar hjärtats elektriska aktivitet och gör det möjligt för läkaren att upptäcka eventuella rytmrubbningar.
En ekokardiografi är en flerdimensionell ultraljudsundersökning av hjärtat. Här mäts hur effektivt hjärtat pumpar ut blod – ett mått som kallas ejektionsfraktion (EF) och som anger hur stor andel syrerikt blod vänster kammare pumpar ut till kroppens organ. Vid de två huvudtyperna av hjärtsvikt, systolisk och diastolisk, sjunker EF vid den systoliska formen i takt med att hjärtat försvagas. Patienter med systolisk hjärtsvikt har en EF på 50 procent eller lägre. Vid diastolisk hjärtsvikt stelnar vänster kammare och får svårt att slappna av, vilket gör att blodet trycks tillbaka ut i cirkulationssystemet. Patienter med diastolisk hjärtsvikt visar däremot oftast en normal EF.
Andra vanliga undersökningar inkluderar koronarangiografi, som kan påvisa kranskärlssjukdom, arbetsprov samt blodprov som kan indikera olika typer av hjärtsjukdomar.
Symtom på hjärtsvikt innefattar extrem trötthet, andnöd, svullnad i ben, anklar, fötter och buk, andningsbesvär när man ligger ner, snabb eller oregelbunden hjärtrytm, ihållande hosta, sömnproblem och illamående.
Kontakta din läkare omedelbart om du upplever något av dessa symtom.
Vid systolisk hjärtsvikt minskar ejektionsfraktionen (EF) i takt med att hjärtmuskeln försvagas. EF är det kliniska mått som visar hur effektivt hjärtat pumpar ut blod, och beräknas via en ekokardiografi som andelen syrerikt blod vänster kammare levererar till kroppens organ. Patienter med systolisk hjärtsvikt har en EF på 50 procent eller lägre.
Vid diastolisk hjärtsvikt stelnar vänster kammare och får problem att slappna av mellan slag, vilket gör att blodet pressas tillbaka ut i cirkulationssystemet. Patienter med denna form visar oftast en normal EF. Tillståndet är vanligare bland patienter från 75 års ålder och uppåt, eftersom vänster kammare naturligt tenderar att stelna med åldrandet.
Efter diagnos hjälper en kombination av läkemedel, regelbunden uppföljning hos kardiolog och rätt livsstilsförändringar patienten att hantera tillståndet och förbättra livskvaliteten. Vanliga läkemedel vid både systolisk och diastolisk hjärtsvikt är betablockerare och ACE-hämmare, som sänker blodtrycket, saktar ner hjärtfrekvensen och minskar hjärtats arbetsbörda. Dessa utgör hörnstenen i den läkemedelsbaserade behandlingen. Även diuretika, så kallade vätskedrivande tabletter, används ofta – de avlägsnar överskott av vatten och salt ur kroppen, vilket leder till täta toalettbesök.
Vissa patienter behöver medicinska apparater eller operation. Pacemakers och implanterbara cardioverter-defibrillatorer (ICD) är batteridrivna enheter som opereras in under huden och kopplas till hjärtat med tre ledningar som skickar elektriska impulser vid behov. En ICD upptäcker onormala hjärtrytmer och behandlar dem genom att ge hjärtat en elchock som återställer normal rytm. En pacemaker styr istället hjärtfrekvensen, övervakar den och ser till att hjärtat slår i en samordnad rytm.
I vissa fall krävs en bypass-operation, där blodet leds om runt förträngda eller tilltäppta kransartärer för att ge hjärtat en bättre tillförsel av syrerikt blod. Vid mycket svår hjärtsvikt kan en hjärttransplantation bli nödvändig, då patientens sjuka hjärta tas bort och ersätts med ett friskt donatorhjärta.
Hjärtsvikt med en EF så låg som 5 procent känns ofta som att man är extremt trött, har matsmältningsbesvär och är kraftigt uppblåst – allt samtidigt. Att gå över rummet, ta sig uppför trappor, ligga i sängen med färre än tre kuddar eller äta en måltid utan att bli andfådd blir mycket besvärligt vid detta tillstånd.
Det mest tydliga symtomet är ofta den extrema tröttheten, följt av viktuppgång och svullna anklar. Känslan av uppblåsthet och matsmältningsbesvär beror på vätskeansamlingen i kroppen. Ring din läkare omedelbart om du drabbas av något av dessa symtom. Gör det dessutom till en vana att kontrollera din puls regelbundet – på så sätt kan du upptäcka onormalt snabba eller långsamma hjärtrytmer i tid, innan andra symtom hinner utvecklas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online