När läkare ska utreda vissa hjärtrelaterade symtom föredrar de ofta ett arbets-EKG på löpband, där hjärtat successivt belastas för att kunna studeras under kontrollerade former. Men ibland utesluter patientens nedsatta fysiska kondition användning av löpband helt. I sådana fall kan ett kemiskt inducerat stresstest beställas istället.
Löpbandstest föredras eftersom den fysiska aktiviteten skapar en naturlig fysiologisk reaktion i kroppen. Det ger läkaren ett fönster genom vilket ansträngningens effekt på patientens symtom kan observeras direkt i realtid.
Under ett löpbandstest kopplas patienten till olika övervakningsutrustning, som EKG-elektroder och blodtrycksmanschett, och uppmanas att börja promenera. Hastigheten och lutningen på bandet ökas gradvis under en förbestämd tid, varefter värden för hjärtfrekvens och blodtryck dokumenteras. Läkaren följer samtidigt hur hjärtats elektriska aktivitet svarar på den ökade belastningen.
Ett kemiskt stresstest kan beställas om patientens fysiska begränsningar gör löpband riskabelt eller omöjligt att använda. Det kan röra sig om besvär som svår ryggsmärta, artros, tidigare stroke, yrsel eller ostadighet och balanssvårigheter.
Ett kemiskt stresstest syftar till att återskapa den belastning som hjärtat normalt utsätts för vid fysisk träning. Det görs genom att ett läkemedel som höjer hjärtfrekvensen – exempelvis dobutamin eller adenosin – injiceras intravenöst. Läkemedlet får hjärtat att arbeta snabbare och hårdare, ungefär som vid motion. Vid en förbestämd tidpunkt mäts puls och blodtryck, och hjärtats respons utvärderas noggrant av vårdteamet.
Stresstester är viktiga diagnostiska verktyg som används för att utreda symtom som bröstsmärta (angina), andnöd och misstänkt kranskärlssjukdom. Båda metoderna hjälper läkaren att bedöma hur väl hjärtat fungerar under belastning, vilken typ av test som väljs avgörs alltså främst av patientens fysiska förutsättningar snarare än av testens tillförlitlighet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online