Hantering av förmaksflimmer (FM) är högst individuell. Behandlingsmål: strokeprevention, frekvenskontroll, rytmkontroll och symtomlindring.
1. Strokeprevention (Antikoagulation)
- CHA₂DS₂-VASc-score vägleder behov.
- Alternativ: DOACer (apixaban, rivaroxaban, dabigatran, edoxaban) föredras framför warfarin för de flesta.
2. Frekvenskontroll
- Betablockerare, icke-DHP kalciumkanalblockerare, digoxin (sedentära/äldre).
- Mål: vilohjärtfrekvens <80–100 slag/min.
3. Rytmkontroll
- Antiarytmika: flecainid, propafenon, sotalol, dofetilid, amiodaron (sista utväg).
- Kateterablation: Radiofrekvens eller kryoablation av lungvenor; överlägsen läkemedel för att upprätthålla sinusrätt hos symptomatisk paroxysmal/persistent FM.
- Elektrisk kardioversion: Synkroniserad chock för akut konvertering; kräver antikoagulation före/efter.
4. Enhets- & kirurgiska alternativ
- Pacemaker (vid bradykardi/tachy-brady syndrom).
- ICD (vid samtidig ventrikulär arytmi risk).
- Vänster förmaksöra klappning (Watchman) – för stroke-risk om antikoagulation kontrainducerad.
- Kirurgisk Maze-procedur (ofta vid annan hjärtkirurgi).
- AV-nodablation + pacemaker (sista utväg för refraktära symtom).
5. Livsstilsmodifieringar
- Viktnedgång (om BMI >27).
- Regelbunden motion, begränsa alkohol, behandla sömnapné, kontrollera BT/diabetes.
Delat beslutsfattande
Valet beror på symtombörda, FM-typ (paroxysmal/persistent/permanent), stroke-risk, komorbiditet och patientvärderingar. Löpande kardiologpartnerskap är avgörande.
