Hjärtmuskeln behöver syre för att kunna pumpa blod effektivt. Kranskärlen, de så kallade koronarartärerna, transporterar syrerikt blod till hjärtmuskeln. Kärlen omsluter hjärtat och har fina grenar som försörjer muskeln med näringsämnen. I kapillärerna, som ligger i ändarna av dessa kärlgrenar, passerar syret in i muskelvävnaden medan koldioxid och avfallsämnen lämnar den.
Ibland blir det nödvändigt för en läkare att vidta åtgärder för att utöka eller förbättra blodkärlen i hjärtat för att säkerställa en god cirkulation. Här presenteras de vanligaste metoderna.
Ballongvidgning, även kallad angioplastik, hjälper till att öppna tilltäppta blodkärl i hjärtat. En liten ballong förs in i kransartären och blåses upp när den når det blockerade området. Genom att blåsa upp och tömma ballongen flera gånger pressas placket mot kärlväggen och artären öppnas. Tekniken kan även kombineras med en laser som förångar den plack som orsakar blockeringen.
En aterektomi liknar ballongvidgning i hög grad, men med en viktig skillnad: katetern som förs in har ingen ballong fäst utan i stället en roterande skalningsmekanism. Denna roterar och skalar bort det plack som fastnat på artärens väggar.
Efter en ballongvidgning sätts ibland ett så kallat stent in. Detta är en liten, nätliknande struktur i rostfritt stål som håller artären öppen efter att ballongen tagits bort. Enligt American Heart Association omfattar cirka 70 procent av alla angioplastikingrepp insättning av stent. Artärens innersta vävnadslager växer sedan över metallnätet och täcker det helt inom några veckor.
Vid en kranskärlsoperation leder man om blodflödet runt en blockering. Ett blodkärl tas från patientens ben eller bröst och används för ingreppet. Ena änden av kärltransplantatet fästs på hjärtats stora huvudartär, aortan, medan andra änden fästs på kransartären nedanför blockeringen. På så sätt skapas en ny väg för blodet att flyta.
Minimalinvasiv hjärtkirurgi används som ett alternativ till traditionell kranskärlsoperation. Små snitt, så kallade portar, görs i kroppen och kirurgiska instrument förs in genom dessa för att utföra ingreppet, medan kirurgen följer arbetet på en bildskärm. Blodkärl från bröstet eller benet fästs på hjärtat på samma sätt som vid bypasskirurgi, för att förbättra blodtillförseln till hjärtat.
Transmyokardiell laserrevaskularisering utförs på patienter som inte är lämpliga kandidater för ballongvidgning eller bypassoperation, men som lider av svår bröstsmärta. Vid detta ingrepp används en laser för att skapa en serie små hål i hjärtväggen. Varje hål är mycket litet, cirka 1 mm i diameter. Den yttre delen läker nästan omedelbart, men den inre kanalen som skapats består. Detta gör att blod kan nå hjärtmuskeln och stimulerar samtidigt tillväxten av nya blodkärl. Resultaten av ingreppet syns vanligtvis inte förrän efter två veckor till sex månader.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online