Ischemisk kranskärlssjukdom – orsaker, symptom och behandling

Kransartärerna avgår från aortan (huvudpulsådern som leder blod från hjärtat) och slingrar sig runt hjärtat för att förse hjärtmuskeln med syrerikt blod. Ischemisk kranskärlssjukdom uppstår när kransartärerna blir blockerade, vilket minskar blodtillförseln till hjärtmuskeln och leder till ischemi – en otillräcklig blodförsörjning som skadar hjärtmuskeln på grund av syrebrist.

Ateroskleros

Den vanligaste orsaken till ischemisk kranskärlssjukdom är ateroskleros, en sjukdom där fettavlagringar (plack) byggs upp i artärernas väggar och successivt förtränger kärlens öppning. När hjärtat då utsätts för påfrestning, exempelvis vid fysisk ansträngning, kan det inte pumpa tillräckligt med blod genom den förträngda öppningen för att täcka kroppens syrebehov. Den del av hjärtmuskeln som försörjs av det blockerade kranskärlet skadas då till följd av syrebristen.

Symptom

När ischemi uppstår och hjärtmuskeln inte får tillräckligt med syre sker kemiska förändringar i muskelvävnaden. Dessa sänder smärtimpulser via nerverna till hjärnan. Impulserna färdas längs samma nervbanor som nerver från axlar, nacke och vänster arm, vilket innebär att hjärtsmärta ofta känns i bröstet (känt som angina pectoris) men även kan stråla ut till dessa andra områden.

Riskfaktorer

Enligt American Heart Association omfattar riskfaktorerna för ateroskleros och ischemisk kranskärlssjukdom bland annat:

• Högt blodtryck
• Rökning, inklusive passiv rökning
• Höga kolesterolvärden, särskilt LDL över 100 mg/dl
• Stillasittande livsstil
• Övervikt och fetma
• Befintliga sjukdomar, såsom andra kardiovaskulära sjukdomar och diabetes

Män drabbas dessutom oftare av kranskärlssjukdom än kvinnor.

Komplikationer

Hjärtat försöker kompensera för de delvis blockerade artärerna genom att bilda nya, mindre blodkärl (så kallade kollateralkärl) för att förbättra blodförsörjningen. Plack bildas dock oftast inte enbart i kransartärerna utan även i andra artärer i kroppen, vilket tvingar hjärtat att pumpa hårdare för att få blodet genom de förträngda kärlen. Detta leder till högt blodtryck samt att hjärtmuskeln förstoras och försvagas, vilket i sin tur kan resultera i hjärtsvikt. Utan behandling kan ett kranskärl slutligen slutas helt, vilket orsakar en hjärtinfarkt, allvarliga skador på hjärtmuskeln och i vissa fall döden.

Medicinsk behandling

Ett brett spektrum av läkemedel används för att behandla ischemisk kranskärlssjukdom, beroende på sjukdomens svårighetsgrad och vilka komplikationer som föreligger. Den initiala behandlingen omfattar vanligtvis:

• Vasodilaterare, såsom nitroglycerin, som vidgar artärerna och förbättrar blodflödet
• Kolesterolsänkande läkemedel, såsom statiner, som minskar plackbildningen
• Diuretika (vätskedrivande läkemedel), som hjälper till att sänka högt blodtryck

Kirurgisk behandling

Enligt American Heart Association kan kirurgiska ingrepp bli aktuella om den medicinska behandlingen inte räcker till. Behandlingsalternativen inkluderar:

• Ballongvidgning (PTCA): Kirurgen för in en plastkateter via ljumsken och trär den upp genom blodkärlen till blockeringen i kransartären. En ballong blåses sedan upp för att vidga kärl och återställa blodflödet.
• Stent: I samband med ballongvidgningen kan ett metallnät, en så kallad stent, placeras in i artären för att hålla den öppen.
• Kranskärlsbypass (CABG): Om blockeringen är omfattande eller om flera kärl är blockerade kan en bypassoperation utföras. Då tas en ven från en annan del av kroppen, exempelvis benet, och används för att skapa en ny väg runt det blockerade kranskärlet.