Kongestiv hjärtsvikt (CHF) uppstår när hjärtat är för svagt eller stelt för att pumpa tillräckligt med blod för att möta kroppens behov. Blodet samlas då i lungorna, levern, benen och buken, vilket orsakar en ansamling av blod i dessa områden. Det drabbade hjärtat kan ha svårt att antingen pumpa ut blod, fyllas med blod eller båda delarna. Hjärtsvikt börjar vanligtvis på hjärtats vänstra sida. Kongestiv hjärtsvikt uppstår ofta som en följd av tillstånd som högt blodtryck, högt kolesterol, diabetes och kranskärlssjukdom.
Symtomen på kronisk kongestiv hjärtsvikt utvecklas vanligtvis gradvis och består under en längre tid. De kan omfatta kraftig trötthet, svaghet, andningssvårigheter, snabb hjärtrytm, hosta, väsande andning, nedsatt aptit, illamående samt svullnad i buken, benen och fötterna.
Ibland uppstår kongestiv hjärtsvikt plötsligt, och tillståndet benämns då akut kongestiv hjärtsvikt. Hjärtat kan slå mycket snabbt, vilket i värsta fall kan leda till att hjärtat slutar slå. Vätska kan samlas i nedre delen av kroppen mycket hastigt, och andningen kan bli besvärlig. Den drabbade kan hosta upp slem som ser rosa och skummande ut. Vissa, men inte alla, drabbade upplever även bröstsmärta.
Kongestiv hjärtsvikt uppstår när hjärtat har försvagats eller skadats avsevärt av andra tillstånd. Skadan kan göra att hjärtkamrarna blir för stela för att fyllas med tillräckligt mycket blod mellan hjärtslagen. Dessutom kan hjärtmuskeln bli allt svagare, vilket gör att kamrarna vidgas så mycket att blodet inte pumpas ordentligt. Orsaker till ett försvagat eller skadat hjärta inkluderar kranskärlssjukdom, hjärtinfarkt, högt blodtryck, hjärtinfektioner, alkoholmissbruk, drogmissbruk och medfödda hjärtfel. Sjukdomar som kan leda till kongestiv hjärtsvikt inkluderar hypertyreos, hypotyreoos, diabetes, emfysem och lupus.
Den som upplever symtom på kongestiv hjärtsvikt bör söka läkarvård. Läkaren genomför en grundlig fysisk undersökning. Ett blodprov kan påvisa hormonet BNP (brain natriuretic peptide), vilket tyder på att hjärtat har överbelastats eller skadats. En lungröntgen kan dessutom visa ett förstorat hjärta eller lungstas, vilket båda är tecken på kongestiv hjärtsvikt. En ekokardiografi används för att avgöra vilken typ av hjärtsvikt som föreligger och hur allvarlig den är. Kongestiv hjärtsvikt klassificeras efter svårighetsgrad: en person i klass A löper risk att utveckla tillståndet, medan en person i klass D lider av allvarlig hjärtsvikt som kräver sjukhusvård. Klass B och C ligger däremellan.
Det första steget i behandlingen av kongestiv hjärtsvikt är att behandla de bakomliggande tillstånd som bidragit till sjukdomen. En kombination av läkemedel kan användas, exempelvis ACE-hämmare, ARB, digoxin, betablockerare, diuretika (vätskedrivande) och aldosteronantagonister. Vissa patienter behöver opereras för att få en implanterad defibrillator, pacemaker eller hjärtpump. I de mest allvarliga fallen kan en hjärttransplantation bli nödvändig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online