Biliär atresi diagnostiseras genom en kombination av olika undersökningar och tester. Eftersom sjukdomen kräver snabb behandling för att skydda levern är en tidig och korrekt diagnos avgörande. Här är de viktigaste metoderna som läkare använder för att ställa diagnosen.
Läkaren kontrollerar om det finns tecken på leversjukdom, exempelvis gulsot (gulaktig hud och ögonvitor) samt en förstorad lever eller mjälte.
Blodprover kan påvisa förhöjda nivåer av bilirubin, leverenzymer och andra ämnen som tyder på leverskada eller blockering i gallvägarna.
Ultraljud: Ultraljud använder ljudvågor för att skapa bilder av levern, gallblåsan och gallgångarna. Undersökningen kan visa om gallgångarna är vidgade eller blockerade.
Magnetresonans-kolangiopankreatografi (MRCP): MRCP är en icke-invasiv bildgivande teknik som bygger på magnetresonanstomografi (MRI). Metoden gör det möjligt att visualisera både gallgångarna och bukspottkörtelns gångar utan att använda strålning.
Hepatobiliär scintigrafi (HIDA-undersökning): En HIDA-undersökning är ett nuklearmedicinskt test där ett svagt radioaktivt spårämne injiceras i en ven. Ämnet tas upp av levern och utsöndras med gallan. Genom undersökningen kan läkaren se om gallflödet är hinderat eller helt stoppat.
Vid en leverbiopsi tas ett litet vävnadsprov från levern, som därefter analyseras i mikroskop. Provet ger värdefull information om graden av leverskada och kan hjälpa till att fastställa orsaken till besvären.
I vissa fall kan en explorativ laparoskopi utföras. Då förs en liten kamera in i buken genom ett minimalt snitt, vilket ger läkaren möjlighet att direkt granska levern och gallgångarna och bekräfta diagnosen.
Utifrån resultaten från dessa undersökningar kan läkaren ställa diagnosen biliär atresi och rekommendera lämplig behandling. Tidig diagnos är särskilt viktig, eftersom den kirurgiska behandlingen (Kasai-operationen) oftast ger bäst resultat när den utförs tidigt, helst innan barnet är två månader gammalt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online