Aortastenos innebär att aortaklaffen är förträngd, vilket tvingar vänster hjärtkammare att arbeta betydligt hårdare för att pumpa blod ut i kroppens stora kretslopp. Denna långvariga överbelastning avspeglas ofta tydligt på elektrokardiogrammet (EKG). De vanligaste fynden vid aortastenos är:
Vänsterkammarhypertrofi är det vanligaste EKG-fyndet vid aortastenos. Det uppkommer som en direkt följd av den ökade arbetsbelastning som vänster kammare måste hantera för att föra blod genom den förträngda klaffen. Hypertrofin kan vara koncentrisk, där kammarväggen förtjockas jämnt runt om, eller asymmetrisk, där framför allt skiljeväggen (septum) blir oproportionerligt förtjockad.
ST-sänkning i avledningarna V1–V6 är ett annat typiskt fynd. Den beror på ischemi (syrebrist) i vänster kammare, vilket uppstår när blodflödet genom den förträngda aortaklaffen inte längre räcker till för den förtjockade och arbetstunga hjärtmuskeln.
Ett förlängt QRS-komplex innebär att den elektriska impulsen tar längre tid att sprida sig genom vänster kammare. Detta beror oftast på att den hypertrofiska kammarväggen fördröjer impulsledningen.
Ett vänster grenblock är en ledningsrubbning där den elektriska impulsen blockeras i vänster gren av hjärtats retledningssystem. Det ger ett brett QRS-komplex samt ST-sänkning i de vänstra bröstavledningarna och förekommer relativt ofta hos patienter med svår aortastenos.
Förmaksflimmer är en rytmrubbning med helt oregelbunden puls som är vanligt hos patienter med aortastenos. Det beror ofta på att vänster förmak förstoras till följd av den ökade tryckbelastningen från vänster kammare.
Utöver fynden ovan kan följande ses på EKG hos patienter med aortastenos:
Kom ihåg att EKG är ett komplement och inte räcker för att ställa diagnosen aortastenos. En ekokardiografi (ultraljud av hjärtat) behövs för att bedöma klaffens grad av förträngning, men EKG ger värdefull information om hjärtats belastningstillstånd och ledningsfunktion.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online