Exponering för någon form av stress aktiverar hypotalamus–hypofys–binjurebarksaxeln (HPA-axeln). Kärnan i stresssvaret utgörs av binjuremärkets frisättning av noradrenalin och adrenalin, samt kortisol från binjurebarken. Dessa hormoner påverkar en rad fysiologiska funktioner i kroppen, däribland njurarnas arbete.
Utöver att minska tarmens upptag av kalcium hämmar kortisol även återabsorptionen av kalcium i njurtubuli. Resultatet blir en ökad kalciumförlust via urinen.
Kortisol stimulerar njurarnas utsöndring av fosfat. Vid tillräckligt höga koncentrationer ger kortisol – precis som aldosteron – upphov till retention av både natrium och vätska.
Katekolaminer, alltså adrenalin och noradrenalin, får blodkärlen i njurarna att dras samman. Detta leder till en minskad glomerulär filtrationshastighet (GFR) och därmed en lägre urinproduktion.
Katekolaminer minskar njurens utsöndring av natrium, vilket ytterligare förstärker kroppens vätskeretention.
Kombinationen av kärlsammandragning och ökad blodvolym – en följd av vätskeretentionen – höjer blodtrycket. Med tiden kan detta utvecklas till kronisk hypertoni. Långvarigt förhöjda nivåer av stresshormoner kan dessutom ge upphov till ihållande vätskeansamling i kroppen, så kallade ödem.
Inom traditionell kinesisk medicin (TCM) betraktas störningar i njursystemet – som där omfattar både binjurarna och hela det endokrina systemet – som särskilt skadliga för hälsan. Njurarna ses inom TCM som ursprungsorten för qi, kroppens livsenergi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online