Epinefrin (adrenalin): Källa, fysiologi och kliniska användningsområden

Epinefrin översikt

Epinefrin (adrenalin) är ett hormon och neurotransmittor producerat av barkörkärnan (inre björkörtel, ovanpå varje njure). Det är den huvudsakliga effektor för den sympatiska "fight-or-flight"-responsen.

Endogena utsläppstriggers

Akut stress (fysiskt hot, psykologisk rädsla)
Hypoglykemi
Motion
Kall exponering

Vesentliga fysiologiska effekter

System	Effekt	Receptor
Kardiovaskulärt	↑ Hjärtfrekvens, kontraktilitet, ledningshastighet; ↑ systoliskt BT; ↓ diastoliskt BT (β₂ vaskodilatation i muskel)	β₁, β₂, α₁
Respiratoriskt	Bronkoldilation; ↑ andningsfrekvens	β₂
Metabolt	Glykogenolys (lever/muskel); lipolys; ↑ blodglukos	β₂, α₁
Okulärt	Mydriasis (pupildilation)	α₁
Hud	Blekhet (vaskokontraktion); piloerektion	α₁

Kliniska tillämpningar

Anafylaxi: IM 0,3–0,5 mg (1:1000) i anterolateral lår – förstahandsval, livräddande.
Hjärtstopp: IV/IO 1 mg (1:10 000) var 3–5 min (ACLS).
Allvarlig astma/krupp: Inhalerat racemiskt epinefrin.
Lokalbedövningstillbehör: Förlänger varaktighet, minskar blödning.

Historisk anmärkning

Ursprungligen extraherat från djurens barkörkörtlar (Takamine, 1901). Nu syntetiseras rekombinant.

Epinefrin är kroppens ultimata akuta stressmediator – snabb, potent och flersystemisk.

Hormonrubbningar